- Vad vet Tony Blair om jordbruk? Han har aldrig klappat en kossa i röven!
Jacques Chiracs kommentar är inte hämtad från EU-toppmötets protokoll utan från den satiriska veckotidningen Le Canard enchainé (”Den fjättrade ankan”). Vad jag förstår uttryckte sig Chirac ungefär lika vulgärt inne på mötet.
Han har under sitt politiska liv klappat många kossor. Det förklarar varför korna tillhör de högst värderade medlemmarna i EU. Kobidraget brukar ligga högre än barnbidraget.

Jag har en stark minnesbild från Jacques Chirac på hemmaplan i Corrèze. Han bokstavligen talade med sina bönder på bönders vis. Inte bara att han duade och kände sina väljare vid förnamn. Han kunde också namn och stamtavlor på deras prisbelönta kreatur. Chirac är mer än intresserad, han är besatt.
Romano Prodi har berättat för mig hur han under ett besök i Peking vandrade på Himmelska fridens torg med Jacques Chirac. Plötsligt, utan uppenbar anledning, griper den franske presidenten tag i Prodis arm och säger:
- Du får inte lov att
röra jordbrukspolitiken!

Jacques Chiracs känsloladdade hållning frontalkrockade på EU-toppmötet med en Tony Blair som känner sig kallad att inleda ett korståg för att modernisera Europa. En vän som följt Blair i många år förklarar att på toppmötet uppträdde den gamle Tony Blair. Den Blair som en gång med religiös glöd moderniserade det gamla Labour-partiet. Han flyttade betongrumporna för att ge plats år ”New Labour”. Nu känner Tony Blair tiden mogen att lika kraftfullt ge sig på all den betong som tynger i EU för att ge plats år ”Ett nytt Europa”. Jordbrukspolitiken är själva hävstången och Tony Blair verkar upprymd över tanken att slakta Chiracs heliga kor.
Lyckas Blair så drabbas emellertid inte bara Chiracs franska bönder. Till de största enskilda mottagarna av pengar från EU:s jordbrukskassa hör den förnäma brittiska lantadeln - inbegripet den brittiska kungafamiljen som sägs toppa listan. Så Tony Blair får också ta en fight med prins Charles.

I detta korståg har riddaren Tony Blair hjälp av sin
väpnare Göran Persson som oväntat ädelmodigt verkar bortse från sin egen framtid som kobonde i Sörmland.
Så har det inte alltid varit.
Inför budgetförhandlingen i Berlin 1999 gick den svenska regeringen ut hårt mot EU:s mjölkregim. Jordbruksminister Margareta Winberg hotade med att Sverige skulle lägga in sitt veto. Efter ett par dygns schackrande och kohandel nåddes en uppgörelse. När vi frågade Göran Persson hur det gick med det svenska vetot svarade han avväpnande.
- Ja, det tyckte Maggan. Men det visade sig att Chirac vägde tyngre.
När Göran Persson som EU:s ordförande i mars 2001 tog emot EU-toppmötet på Älvsjö-mässan hade han en annan utsökt möjlighet att ge sig på jordbrukspolitiken. Då grasserade galna kosjukan och mul- och klövsjukan i Storbritannien. EU-miljarderna gick bokstavligen upp i rök, men Göran Persson fegade ur, av hänsyn både till Blair och Chirac.
Vi får se hur långt modet bär den här gången. Det hänger på Tony Blair.