SvD:s Olof Jönsson och Yvonne Åsell anlände till gränsen mot Libyen tidigt i morse.

Där strömmar det hela tiden ut folk som vill lämna det oroliga landet.

Tiotusentals människor har passerat gränsen de senaste veckorna och vissa uppskattar att det finns omkring 8 000 egyptier där.

Några kommer därifrån med färjor och flyg.

– Men det fylls på snabbare än de kommer därifrån, säger Olof Jönsson.

SvD har bland annat träffat Abdulla som varit i Ras Jedir i två dagar.

Han jobbade som byggnadsarbetare i Tripoli. Men när han hörde skotten bestämde han sig för att han ville lämna landet och började gå mot gränsen.

– Jag vill aldrig mer tillbaka till Libyen, säger han.

Precis vid gränsen ligger bara en stor parkeringsplats som är full med sopor. Längre ner har den tunisiska armén satt upp militärtält.

Det är soligt och blå himmel och organisationer delar ut förnödenheter. Men det råder fortfarande brist på mat och vatten och det är kallt om nätterna.

Stämningen är desperat.

– Det är som ett stort informellt flyktingläger, säger Olof Jönsson.

Ofta har människorna som kommer över gränsen bara med sig ett hoprullat täcke. Några har tejpade resväskor.

– De rullar ut filtarna på asfalten och sover där.

Alla är män. Och vissa har varit där i en vecka.

– De är hungriga, skitiga och förbannade.

Några har kunnat komma i kontakt med sina familjer och kunnat prata i några minuter. Andra har inte kommit fram alls.

Vid gränsövergången är det i princip omöjligt att ladda mobilerna. Men någon har kommit på ett sätt och går runt och tar betalt av andra som är desperata.

– Man gör affärer av allt.

Abdulla och resten av gänget, arbetskamraterna från byggarbetsplatsen, vill hem till Kairo.

De har hört att det ska komma en färja, men ännu har ingenting hänt.

– Just nu vill jag bara hem, men ingen bryr sig om oss. Vi vill bara hem och träffa våra familjer. Vi bryr oss inte om något annat, säger han.