Ursprungligen befolkat av berber (Nordafrikas och Saharas förarabiska befolkning).

600 f Kr: Kartago invaderar Tripolitanien.

400 f Kr: Grekerna koloniserar Cyrenacia, kallar det Libyen.

74 k Kr: Romarna invaderar Libyen.

639-663: Muslimska araber kommer till Egypten. Erövrar Cyrenaika, Tripolitanien och Fezzan.

800/900-tal: Stor arabisk invandring.

1500-tal: Tripolitanien och Cyrenaika erövras av Osmanska riket.

1911: Italiensk trupp intar landet och grundar kolonin Libia Italiana. Befolkningen gör motstånd.

1931: Motståndsledaren Omar al-Mukhtar tillfångatas och avrättas.

1934: Tripolitanien, Cyrenaika och Fezzan slås samman, frö till en libysk nationalstat.

1943–51: Ockuperat av de allierade.

1951: Första kolonin i Afrika som får självständighet. Sanusiyaordens ledare blir kung under namnet Idris I.

1952: Val men därefter förbjuds alla politiska partier.

1959-60: Oljefyndigheter upptäcks. Plötsligt välstånd fördelas ojämnt. Korruptionen ökar och missnöje sprids.

1969: Oblodig kupp av officerare när kung Idris är utomlands. I spetsen för Revolutionsrådet, Muammar Gaddafi, kapten i armén.

1970: Amerikanska och brittiska baser utryms och utländska oljebolag nationaliseras.

1971: ASU (Arab Socialist Union) bildas som landets enda tillåtna politiska organisation.

1973: Gaddafi utropar folkets revolution. Manar till kulturrevolution och inleder omfördelning av resurser från medelklass till underklass.

1974: Gaddafi, avgår som statschef för att leda revolutionen. Premiärminister Abdel-Salam Jallud blir statschef med Gaddafi behåller makten.

1976: Folkets generalkongress avskaffar ASU.

1977-80: Industriarbetare tar kontroll över företag. Privat egendom avskaffas och privata sparkonton försvinner. Inkomstklyftor utjämnas, stora insatser i hälsovård och utbildning.

1982: USA förbjuder import av libysk råolja.

1985: Oljepriset faller och ekonomin försämras snabbt. Alla ska äga sina behov, ingen får vara löntagare eller hyresgäst beroende av någon annan för sin överlevnad. Företag leds av folkkommittéer och privata småbutiker ersätts av statliga varuhus.

1986: USA bombar mål som anses vara träningsläger för terrorister. Libyen misstänks för flera attentat, bland annat mot en nattklubb i Berlin.

1988: För att tysta kritik införs reformer. Politiska fångar släpps, privata företag tillåts, libyer i exil uppmanas återvända.

1988: Sabotage mot amerikanskt trafikflygplan, Pan Am, som störtar över Lockerbie dödar 270 människor.

1989: Sabotage mot fransk DC 10:a som exploderar över Sahara, 171 människor omkommer.

1992: FNs säkerhetsråd inför sanktioner. All flygtrafik stoppas, export av militär materiel till Libyen förbjuds och alla utländska tillgångar fryses.

1993: Arméförband gör misslyckat kuppförsök. Gaddafis närmaste man, Abdel-Salam Jallud, sätts i husarrest.

1999: Två misstänkta libyer för det störtade Pan Am-planet utelämnas.

2001: En av de misstänkta, Abdelbaset Ali Mohmed al-Megrahi, döms till livstid.

2001-05: Libyen ersätter anhöriga till offren för terrordåd.

2003: FN-sanktionerna mot Libyen lyfts.

2006: USA öppnar diplomatiska förbindelser igen.

2009: Gadaffi väljs till ordförande när Afrikanska Unionen möts i Etiopien. Besöker Italien. Lockerbie-bombaren, Abdelbaset Ali al-Megrahi, friges (sjuk enligt uppgift).

2011: Arabiska revolutionen når Libyen.