Avigdor Lieberman och hans Yisrael Beiteinu (Israel vårt hem) är ett missnöjesparti som framför allt hämtar sitt stöd från den stora ryskspråkiga invandrargruppen i Israel – varav många inte är religiösa eller inte riktiga judar enligt det ortodoxa rabbinatets uppfattning.
Men den ryska väljargruppen är stor och viktig. I Israel finns långt över en miljon ryskspråkiga invandrare, varav de flesta kom efter Sovjetunionens sammanbrott.
–De ryskspråkiga väljarna avgör valet. Om inte Kadimas ledare Tzipi Livni lyckas få fler mandat bland de ryska invandrarna kan hon inte bilda regering, säger statsvetaren Ze’ev Khanin vid Bar-Ilan-universitetet till SvD.
Men Avigdor Lieberman är också ett orosmoment för Likudledaren Benjamin ”Bibi” Netan-yahu. Det är främst från Netan-yahu som Lieberman plockar väljare i slutskedet och det har minskat Bibis tippade segermarginal. Röstfisket sker högerut.
Likudledaren har i slutspurten valtalat på bosättningar på Västbanken och på Golanhöjderna för att visa att Israel under hans ledning aldrig kommer att lämna tillbaka dessa områden, som ockuperades 1967.
Avigdor Lieberman höll ett av sina sista valmöten i Haifa, Israels näst största stad, som präglats av samexistens mellan judar och araber. SvD var på plats när han kampanjade här. Lieberman berömde sig över att ha tvingat både Netanyahu och Arbetarpartiets ledare Ehud Barak att byta taktik sedan hans eget Yisrael Beiteinu drivit sitt krav på att ”den som inte är lojal ska inte heller ha medborgarskap”.
Det låter hotfullt för de cirka 20 procent arabiska medborgarna i Israel. Det ställer också frågan på sin spets om Israels identitet som både judiskt och demokratiskt, medan en femtedel av medborgarna är araber.
Judiska motståndare till Lieberman beskriver hans utpekande av den arabiska minoriteten som ”femtekolonnare” som en farlig, rasistisk uppvigling.
–Att fiska röster genom att sprida hat mot en minoritet är farligt för Israel, säger Shunit Cohen, en medelålders kvinna från Haifa som demonstrerar utanför valmötet med ett gult plakat i händerna med orden ”Fascismen ska aldrig lyckas i Haifa”.
Demonstrationen mot missnöjespolitikern går under parollen ”judar och araber vägrar vara fiender”.
Men inne på Haifas teater upprepar Lieberman, en gång invandrare från dåvarande Sovjet-unionen, sitt krav på att det gäller att gallra ut vem som ska ha rätt till medborgarskap:
–Utan lojalitetstester kan det inte bli frågan om medborgarskap.
Uppgången för hans Yisrael Beiteinu är så markant att kolumnisten Sima Kadmon i landets största tidning Yediot Aharonot skriver att det inte längre spelar någon roll hur många mandat Lieberman får. ”Han är redan huvudstoryn i den här valkampanjen”.
Inte bara ryskspråkiga israeler attraheras av hans budskap. Bland kampanjarbetarna utanför Haifas teater hittar vi Roman Greenberg, ung muskulös boxare som talar perfekt brittisk engelska. Han har tidigare undvikit allt vad politik heter. Men Lieberman har fått honom att tänka om:
–Han tar upp det viktigaste för oss: säkerhet. Libanonkriget 2006 blev en skymf. Soldater skickades i krig utan förberedelser. Kriget startades för att Hizbollah kidnappat två soldater och för att vi ville tränga bort Hizbollah från gränsområdet. Men Olmerts regering lyckades inte med någotdera. Hizbollah är kvar i södra Libanon och först efter två år utväxlades de kidnappade soldaternas kroppar. Sedan startade Olmert kriget i Gaza, men det är inte över. Från Gaza fortsätter de att skicka raketer mot Israel. Vi har sett vad Livni, Netanyahu och Barak går för. Nu vill vi ha något nytt, säger Roman Greenberg.








