Indiens premiärminister Manmohan Singh var snabb att peka finger åt grannländerna efter terrorattackerna i Bombay. I praktiken har han anklagat Pakistan, eller snarare grenar inom landets militärapparat.

Pakistans president Zardari förnekar dock all inblandning och fördömer de blodiga dåden. Hans utrikesminister Shah Mahmood Qureishi befann sig i New Delhi i ett försök att bygga broar mellan länderna när terroristerna slog till i Bombay. Indien och Pakistan har i det förflutna utkämpat tre krig. Men den senaste tidens närmanden försvåras nu mellan de båda kärnvapenländerna.

– Jag tror att motivet till attackerna kan ha varit att stoppa denna islossning, säger den indiske publicisten Dileep Padgaonkar till SvD. Han var tidigare chefredaktör för Times of India och leder nu India & Global Affairs.

Dileep Padgaonkar har varit i Pakistan flera gånger och träffat den tidigare presidenten, general Musharraf. Från Delhi oroar han sig för vad som kan ha hänt en kollega som saknas på Taj Mahal Palace.

- Det finns grupper som inte vill ha fred och normalisering mellan Indien och Pakistan. Det strider mot deras agenda. De vill ha en sharialedd regering i Pakistan och gör terrorattacker i vad de uppfattar som muslimska länder. De bekrigar de ”otrogna”. Jag gillar inte att låta dramatisk, men jag tror att dessa terrorister vill provocera fram det så kallade kriget mellan civilisationer.

Han ser dock några positiva tecken: Indiens premiärminister bjöd i går in Pakistans arméchef och chefen för säkerhetstjänsten ISI så att de själva ska kunna ta del av bevisningen för dåden i Bombay.

- Så vitt jag vet har de tackat ja till att komma till Delhi. Det har aldrig hänt tidigare. Kommer de är det en unik händelse, säger Dileep Padgaonkar.

Han pekar på att det även finns hinduisk terrorism i Indien. I staden Malegoan, nära Bombay, dödades sex personer och 80 skadades i en explosion i september.

- Efter de händelserna har indiska politiker varit mycket försiktiga med att anklaga Pakistan. Där kan de ju med all rätt peka på att de själva utsatts för terrorattentat. Men jag tror inte att president Zardari kontrollerar sitt land. Jag tror inte att armén i Pakistan har dragit sig tillbaka till barrackerna.

Publicisten i Delhi anser att flera faktorer styrker premiärminister Singhs uttalanden om att det fanns pakistanska element i terrorattackerna: de väl koordinerade dåden mot elva olika mål i Bombay förutsätter organisationsförmåga och professionell träning. Det var inte gjort av några frilansar.

Det faktum att det tagit minst 36 timmar för säkerhetsstyrkorna att slå ned attacken från ett 20-tal terrorister bidrar till den bilden.

- Och så finns det ett internationellt element i detta. Det första terroristerna gjorde när de gick in på hotellen var att fråga efter amerikanska, brittiska och judiska gäster. Det är al-Qaidas språk.

Padgaonkar utesluter inte att indiska medborgare kan ha medverkat. Många analytiker understryker att de flesta av Indiens muslimer inte har gynnats av landets ekonomiska uppsving. Den muslimska överklassen mår gott men den muslimska underklassen stöts bort. Bland unga, arga och marginaliserade muslimer kan terroristgrupper rekrytera.

Är det inte anmärkningsvärt att premiärminister Singh pekar ut grannländer utan att lägga fram tydliga bevis?

- Premiärminister Singh är en mycket försiktig person. Och det pågår diskussioner om en uppgörelse med Pakistan. Inrikesministrarna från de båda länderna har träffats. Pakistans utrikesminister är fortfarande i Delhi. När Singh pekar på grannländerna måste det betyda att man har säkrat bevis från dödade terrorister.

Mot den linjen invänder andra bedömare att så fort det sker en terrorattack i Indien reagerar den indiska eliten reflexmässigt genom att skylla på grannländerna. Men skeptikerna kan också konstatera att stora terrordåd nästan alltid inträffar när Indien och Pakistan är på väg att närma sig varandra.