Tusentals buddhistiska munkar i vinröda kåpor gick barfota fram längs gatorna medan de skanderade religiösa texter på pali, buddhismens kanoniska språk – och nu hade flera hundra vitklädda nunnor slutit sig till protesterna, som pågått nästan oavbrutet i över en månads tid.
Vanliga stadsbor strömmade till för att applådera eller bilda mänskliga kedjor kring munkarna och nunnorna för att skydda dem mot regimens polis och militär.
Från och med klockan 13 på måndag, burmesisk tid, uppmanar munkarna hela befolkningen att resa sig för att få ett slut på den militärdiktatur, som styrt landet med järnhand sedan 1962. Ett folkuppror 1988 - sist det var stora demonstrationer i Burma – dränktes i blod. Militären öppnade då eld mot demonstranterna, och flera tusen dödades. Kommer det att hända igen? Det är den fråga som många burmeser och andra ställer sig.
Än så länge har militären inte visat några tecken på att vilja förhandla med landets demokratirörelse. Ledaren, Nobelfredspristagarinnan Aung San Suu Kyi, sitter under husarrest i sitt hem i förra huvudstaden Rangoon, och det var i lördags, då en grupp munkar och andra, lyckades ta sig förbi vägspärrarna utanför hennes hus, som rörelsen tog en helt ny politisk vändning.
Vad som började som protester mot stigande bensinpriser blev då ett krav på regimens avgång. Suu Kyi och två andra kvinnor kom ut på gatan för att visa sin respekt för munkarna. Hon hade tårar i ögonen, och munkarna svarade med att skandera ”metta sutta”, buddhismens hyllning till kärlek och fred.
Det är inte helt klart varför säkerhetsvakterna utanför huset lät detta ske, och beslutet kan ha fattats lokalt av polischefen i Rangoon, som anses som tämligen öppen. Det är med säkerhet en helt annan attityd i den nya, befästa huvdstaden Naypyidaw, som byggdes från grunden härom året 30 mil norr om Rangoon. Där härskar generalerna, ledda av juntachefen Than Shwe, och han har nu skickat ett av den burmesiska arméns elitförband, det 77:e lätta infanteridivisionen, till Rangoon.
I vanliga fall strider förbandet mot etniska och andra rebeller i landets ytterområden. Nu tycks de ha satts in för att få ett slut på demonstrationerna. Samtidigt uppges minst ett sjukhus i Rangoon ha skickat hem patienterna - som en förberedelse för vad som kan ske under de närmaste dagarna.
Demonstranternas hopp står till omvärlden, och munkarna i Rangoon har marscherat förbi flera utländska ambassader i den gamla huvudstaden, där beskickningarna fortfarande finns. De ville synas och höras - men de stannade också demonstrativt ett slag utanför den kinesiska ambassaden.
Kina är militärjuntans närmaste allierade och leverant av vapen och krigsmateriel till den burmesiska armén. Munkarna sade ingenting, de skanderade bara religiösa texter, och marscherade sedan vidare. Kina anses vara det enda landet som har något nämnvärt inflytande över den burmesiska militärregeringen, och Pekings förhållande till generalerna börjar bli en känslig fråga inför OS i Peking nästa år.
Den 18 september, på nittonårsdagen av krossandet av 1988-års demokratirörelse, demonstrerade aktivister utanför kinesiska ambassader över hela världen med att krav på att Peking måste ändra sin Burmapolitik, eller så kan det bli tal om uppmaning till en bojkott av ett OS som Kina är mycket stolt över att vara värd för.
Burma ingår också i Asean, en sammanslutning av tio länder i Sydostasien, och i söndags uppmanade dess generalsekreterare, den singaporeanske diplomaten Ong Keng Yong, de burmesiska myndigheterna att undvika en konfrontation med folket som nu marscherar i Rangoon och andra städer.
Om allt detta får någon verkan återstår att se. Men på söndagen började militären posteras i flera av Rangoons förorter. Mycket hänger på vad som händer under måndagen – men hittills har regimen bara svarat med våld och arresteringar av demonstranter och andra oppositionella.
