Det är nästan en vecka sedan Lena Nilsson lämnade Benghazi.

Då hade utvecklingen gått väldigt fort.

– På fyra dagar hade folket tagit över Benghazi, säger hon.

Dagen efter höll Muammar Gaddafi ett tal som skrämde upp alla. Då började människor av alla möjliga nationaliteter att ta sig till Lena Nilsson, i egenskap av konsul, för att få hjälp att lämna landet.

– Den stora rädslan kom på måndagen. När ledaren höll sitt tal skrämde han upp folk som blev väldigt rädda.

Den sista tiden i Benghazi var inte som vanligt. Hon befann sig bara ett par kvarter bort när oppositionen intog ledarens högkvarter.

Hon såg aldrig våldet, eftersom hon inte gick ut på gatorna. Men hon hörde.

– Då var det fyra nätter med skottlossning. Sista natten var det grövre artilleri. Och vi satt mitt i skottlossningen.

– Man hann inte reflektera över vad som hände.

Så fick de höra att Kina skulle evakuera sitt folk. De hade hyrt fem eller sex skepp från Kreta som skulle åka fram och tillbaka.

På tre dagar lämnade 13 000 kineser landet med skeppen, och ett hundratal andra.

Hennes man tog kontakt med grekiska utrikesdepartementet och det lokala rederiet. I onsdags fick hon själv plats.

– Hela evakueringsprocessen gick otroligt smidigt och fint. Alla kineser fick vatten, mat och sängplatser och kunde sen åka vidare med chartrade plan till Kina.

Egentligen skulle Lena Nilsson vilja stanna i Libyen.

– Det är ju mitt hem. Mina vänner finns där. Och jag känner mig ansvarig för personalen på jobbet och för folket i landet.

– Men mina två små barn måste gå i skolan och där har skolorna stängt nu.

Hon önskar att Europa kommer att ställa upp och hjälpa libyerna. För det behövs, menar hon.

– De behöver hjälp. Det börjar bli ont om sjukvårdsmaterial och mat i Benghazi. Det är viktig att Europa hjälper till med humanitära insatser.

Nu hoppas Lena Nilsson bara att familjen ska kunna återvända till Libyen så snart som möjligt.

– Vi åker ner så fort vi kan rent praktiskt. Men man åker inte med sina barn till ett brinnande krig och det här kan vara början på ett inbördeskrig.

– Jag hoppas att läget stabiliseras. Jag hoppas att det är slut i morgon, men allt handlar väl om vad som händer i Tripoli. Vi kan bara ta en dag i taget.

Läs mer om oroligheterna i Mellanöstern och Nordafrika: