– Det som nu händer i Xinjiang är ett genomgripande förtryck och inget annat än ett kulturellt folkmord. Det har pågått länge och den värsta tiden blir efter OS då regeringen kommer att göra upp med alla de som nu protesterar. Enda sättet att komma tillrätta med situationen är att internationellt uppmärksamma det som händer. Omvärlden måste protestera kraftfullt. Gärna bojkotta invigningen av OS.

Rebiya Kadeer naglar fast mig med sin blick och kraftfulla rörelser. Hon är på kort besök i Stockholm för att prata om regionen Xinjiang. En viktig del av Kina som utgör en sjättedel av landets yta, har stora resurser av olja och naturgas, gränsar till åtta länder och är platsen för Kinas kärnvapenprov.

Xinjiang bebos historiskt av uigurer, en turkisktalande muslimskt folkgrupp, och har liksom Tibet en historia där man i flera omgångar haft en egen stat. Statsbyggena har dock varit svagare än i Tibet och man har haft svårt att enas kring en ledare.

Rebiya Kadeer har på senare tid lanserats som ett uiguriskt, kvinnligt och muslimskt svar på Tibets Dalai lama men hennes historia är stor nog i sin egen rätt.

Född i en fattig familj 1946 startade hon tidigt ett tvätteri som blev till ett framgångsrikt handelsbolag. Hon blev Xinjiangs första miljonär och fick tunga politiska uppdrag. Bland annat representerade hon Kina vid FN:s kvinnokonferens i Peking 1995 och satt med i ett nationellt rådgivande organ knutet till kommunistpartiet. Hon hade flera överläggningar om Xinjiang med både dåvarande president Jiang Zemin och nuvarande Hu Jintao.

– Jag behandlade alla lika och följde kinesiska lagar. Jag var framgångsrik och fick respekt. Men jag var också ärlig. Jag berättade om situationen i Xinjiang och att de rasistiska reglerna där bröt mot Kinas konstitution. Men konstitutionen är ingenting värd. Regeringen blev rädd för mig.

År 1999 greps Rebiya Kadeer anklagad för att läcka statshemligheter. Hon sattes i fängelse i nästan sex år och tillbringade de första två åren i isoleringscell. Det var en hård tid.

– Jag blev aldrig torterad men de torterade andra uiguriska fångar framför mina ögon och undrade varför jag inte räddade dem. Det tuffaste var att jag inte fick prata med någon på sex år. Om jag mötte någons blick blev den andra personen straffad.

För tre år sedan frigavs hon och gick i exil i USA där hon nu är ordförande i World Uyghur Congress, en av de viktigaste organisationerna för uigurer i exil.

En mängd organisationer företräder folkgruppen som i Kina räknas till knappt nio miljoner. En av dem är East Turkestan Islamic Movement, ETIM, som finns med på FN:s terrorlista och påstås ha band till al-Qaida. Kina har anklagat rörelsen för att planera terrorattentat mot OS i Peking.

– Det är ren propaganda för att kunna gå ännu hårdare fram i Xinjiang, ETIM existerar inte ens. Om de hävdar att uigurer har band till terrororganisationer så välkomnar jag en internationell utredning.

Hennes familj har betalat ett högt pris för Rebiya Kadeers aktivism. Fem av hennes elva barn lever i Kina och två av dem sitter nu i fängelse på grund av hennes uttalanden. Hur påverkar det hennes arbete?

– Att mina barn sitter i fängelse påverkar inte det jag säger på något sätt. Jag älskar mina barn men ingenting ska få stoppa mig från att säga sanningen. Jag hoppas och tror att vi i en avlägsen framtid kan få det bättre. Om vi inte kämpar för ljus så blir det aldrig ljust.