Vore det palestinskt presidentval idag kan inte Mahmoud Abbas (Abu Mazen) räkna med en promenadseger. Istället har stödet för den palestinske presidenten, som sitter på övertid, dalat kraftigt. I mitten av oktober hyste endast 12 procent av väljarna förtroende för honom, visar en palestinsk mätning. Det innebär ett ras på över 5 procentenheter sedan i juni.
Avgörande för palestiniernas förlorade förtroende är Abbas vacklande hållning till Richard Goldstones rapport om Gazakriget, där både Israel och Hamas anklagas för krigsbrott.
Från början ville presidenten i Ramallah driva FN-rapporten hårt inför en omröstning i FN:s människorättsråd, hette det. Men sedan gjorde han överraskande – och mot sina rådgivares vilja – en plötslig helomvändning när han först gick med på att lägga rapporten på hyllan till nästa vår.
–Palestinierna såg det som om Abbas gav efter för amerikanska påtryckningar. Det togs mycket illa upp och sågs som om presidenten kompromissade med de civilas lidanden. Alla palestinska partier, människorättsorganisationer och företrädare för det civila samhället kritiserade Abbas hållning, säger Husam al-Nounou, talesman på det Sverigestödda Gaza Community Mental Health Programme.
För att inte dras med i fallet distanserade sig Abbas eget Fatahparti först från presidenten.
Vad som låg bakom Mahmoud Abbas lappkast spekuleras det vilt kring. Obekräftade uppgifter i israelisk press om att Abbas i bandade samtal ska ha sagt till israeliska ledare att de kunde fortsätta vinterns militäroffensiv i Gaza tills dess att Hamas var utslaget har varit förödande för Abbas anseende bland sitt eget folk. Rykten florerar.
–Abbas är svagare än någonsin. Det är oroande. Samtidigt har Hamas stärkts efter det att palestinska kvinnor frigavs ur israeliskt fängelse sedan Hamas släppt videofilmen med den kidnappade israeliske soldaten Gilad Shalit, säger en EU-bedömare i Jerusalem.
När skadan redan var skedd försökte Abbas reparera sitt anseende genom att återgå till forna positioner. Han ställde sig bakom fredagens session i FN:s omtvistade människorättsråd, där Goldstonerapporten antogs.
–Hans image är så anfrätt att jag inte vet om hans anseende kan återställas, säger Husam al-Nounou.
Den breda allmänheten bland både israeler och palestinier har spegelartade bilder av Gazakriget: varje sida är övertygad om att de själva är offer som har försvarat sig mot angrepp. Långt färre har en strikt juridisk syn och tycker att skyldiga till krigsbrott ska ställas till svars, oavsett nationalitet. Men den israelis- ka människorättsorganisationen B’Tselem hör till dem.
Israels finansminister Yuval Steinitz har brännmärkt stödet för Goldstonerapporten som anti-semitiskt.
B’Tselems talesperson Sarit Michaeli vet att det finns antisemiter bland Israels kritiker. Men det kan inte sägas om alla och allra minst om Richard Goldstone, poängterar hon.
–Han är jude, sionist och vän av Israel. Han vägrade göra utredningen ifall han inte fick pröva misstankar på båda sidor.
–Goldstone riktar mycket allvarliga klagomål mot Israel och Hamas. Då räcker det inte att säga att bara för att andra har gjort förfärliga saker, så har vi också rätt att göra det. Det bästa vore en israelisk process som är internationellt trovärdig. Arméns egna utredningar räcker inte. Nu med Goldstonerapporten och internationella påtryckningar vet Israel att bästa försvarslinjen är att göra prövningen på hemmaplan, säger Sarit Michaeli.
