Det må vara ett avgrundsdjup mellan israeler och palestinier i fråga om internationell status, ideologi och ekonomi. Men ändå utgör dessa ojämlika parter kommunicerande kärl: när opinionen radikaliseras i Israel märks samma fenomen på palestinsk sida.

Vad som är hönan och ägget är föremål för ständiga politiska gräl. Men ett är klart: samtidigt som opinionsmätningar på palestinsk sida visar att stödet för Hamas har ökat efter Gazakriget – även om Hamas går framåt mest på Västbanken – så blåser det starka högervindar i Israel. Höger-vänster-skalan handlar här mer om synen på fred med landets arabiska grannar än om ekonomisk politik.

Högerledaren ”Bibi” Netanyahu är segertippad inför tisdagens val även om Kadimaledaren Tzipi Livni knappat in på upploppet. Hon anklagar Netanyahu för att rida på människors rädslor. Netanyahu hotar med att en röst för Kadima innebär att Irans inflytande ökar bland palestinierna. När han i fredags valtalade från en bosättning på Västbanken sade han:

–Tisdagens val handlar om en sak: huruvida denna plats kommer att förbli i Israels händer eller om den kommer att överlämnas till Hamas och Irans kontroll. Kadima säger att de kommer att överlåta mer territorier till palestinierna, vilket betyder Hamas, sade Netanyahu från bosättningen Beit Aryeh på Västbanken, rapporterar Ynet.

Israeliska fredsvänner menar istället att en evakuering av bosättningar på Västbanken på sikt kan ge Israel fred och säkerhet och samtidigt mindre näring åt radikala islamister. Isoleringen av Gaza långt före vinterns offensiv har gett det shiitiska Iran ett inflytande över det sunniarabiska Hamas som man annars inte skulle ha, hävdar kritiska röster.

Men den israeliska fredsrörelsen är försvagad. De senaste mätningarna ger högerpartiet Likud 25 mandat mot 23 för Kadima. Trea är Avigdor Lieberman och hans Yisrael Beiteinu (Israel vårt hem), medan försvarsminister Ehud Baraks Arbetarparti tros få 16 mandat och de orientaliska judarnas Shas kan få 10 mandat.

Den låga tröskeln till knesset innebär att varje regeringsbildare tvingas bilda koalitioner, vilket ger småpartierna starka förhandlingslägen.

Det faktum att en femtedel av medborgarna är ickejudiska – huvudsakligen araber – avspeglas inte i regeringskonstellationerna. Inget etablerat sionistiskt parti är villigt att bjuda in något arabiskt parti till regeringsöverläggningar. Frågan är också om de arabiska partiledarna skulle vara intresserade, allra minst efter vinterns Gazakrig. I år tros det arabiska valdeltagandet bli ännu lägre än 2006, då 56 procent av dem röstade jämfört med 63 procent av väljarna totalt.

Avigdor Liebermans antiarabiska retorik har bidragit till att misstron ökat mellan Israels judiska majoritet och den arabiska minoriteten. I knesset 2006 krävde han dödsstraff för tre arabiska parlamentariker som besökt Syrien. Lieberman, stödd av 60 procent av de ryska invandrarna, väntas få ett guldläge som ledare för vad som tros bli knessets tredje största parti. Valet ser enligt israeliska bedömare ut att handla om vem som kan locka Lieberman med det mest attraktiva betet, Livni eller Netanyahu.

–Tzipi Livni kan försöka bjuda över Netanyahu genom att locka Lieberman med en riktigt fet portfölj, säger journalisten Yoav Stern på tidningen Haaretz till SvD.

Andra bedömare utgår från att Netanyahu kommer att bilda regering. De frågar sig om han kommer att lägga tonvikten i sin regeringsbildning åt höger eller den politiska mitten. 65 procent av de som ännu inte har bestämt sig är kvinnor. Ökat kvinnligt deltagande kan ge Kadima en fördel.