Krisztina Morvai är nationalistpartiet Jobbiks toppkandidat i EU-valet. På bilden ses även publik på Donau-ön Obuda-Sziget i Budapest när Jobbik, Rörelsen för ett bättre Ungern, bjöd in till sammankomst i början av maj. Partiet bildades 2003 med syfte att skydda ungerska intressen.
Foto: MAGNUS LIAM KARLSSON
Krisztina Morvai, 46, tillhör en växande skara av politiker på den yttre högerkanten som vädrar morgonluft när den ekonomiska krisen sprider sig och missnöjet med den politiska eliten i Europa växer.
I Nederländerna är det Geert Wilders som varnar för en ”islamisering ”av Europa. I Storbritannien hoppas högerextrema BNP slå mynt av de senaste veckornas avslöjanden om hur politikerna lever lyxliv på skattebetalarnas bekostnad.
Ideologiskt rör det sig om en heterogen samling av partier och rörelser. Här finns allt från utlänningsfientlighet till globaliseringsmotstånd och krav på förstatligande. Ofta i en salig blandning som inte låter sig placeras på den klassiska höger-vänster-skalan. Gemensam är inställningen till EU som ett projekt styrt av korrupta politiker.
Krisztina Morvai, som har fått pris av Röda Korset och arbetat för FN:s kommitté mot diskriminering av kvinnor, vänder sig mot att bli kallad högerextremist. I en intervju med SvD säger denna juridikprofessor: ”Ja, vi har problem med kriminella romer i Ungern. Ja, det är sant att vi måste ta itu med romska gäng som säljer tonåriga flickor. Likaså med romska familjer som inte arbetar och inte låter barnen gå till skolan.”
–Vi drar oss inte för att peka på problemen. Men det betyder inte att vi är nazister, betonar hon.
Vi möter Krisztina Morvai på en jättelik folkfest som Jobbik (Rörelsen för ett bättre Ungern) har arrangerat på Donau-ön Obuda-Sziget i Budapest. En kompakt dunst av grillat kött, gulasch, öl och högprocentig Palinka sveper fram mellan stånd med allt från storungersk propaganda till folkdräkter och cd-skivor med ”nationell rockmusik”.
I svarta uniformer och med tunga kängor uppträder den paramilitära organisationen Magyar Garda, det ungerska gardet, som grundades 2007 och backas upp av Jobbik. Några av medlemmarna bär emblem som för tankarna till den fascistiska pilkorsrörelsen som i slutet av andra världskriget hjälpte till att deportera och mörda tiotusentals judar.
Magyar Garda förbjöds i slutet av förra året men domen har överklagats och medlemmarna fortsätter att demonstrativt marschera genom byar och småstäder med hög andel romer.
–Zigenarna lever på bidrag och stjäl våra pengar. Men politikerna bara sopar problemet under mattan. Vi är de enda som vågar tala klarspråk, säger 21-årige Istvan Sera som är klädd i gardets svarta uniform med det medeltida kungahuset Arpads rödvita flagga på bröstet.
Flickvännen Aida Bakos Reka, 22, tittar med beundrande ögon på honom. Det blonda lockiga håret är gömt under en svart uniformsmössa. Runt halsen har hon virat en rödvit halsduk.
–Här i Ungern får man inte säga att man älskar sitt land. Då kallas man nationalist eller nazist, klagar hon.
Solen steker. På en gräsplätt hoppar barn hage i rutor som symboliserar Magyar Gardas vapensköld. Andra har försetts med träsvärd och utkämpar dueller som ungerska riddare. I ett fullpackat tält går under tiden Krisztina Morvai till attack mot den politiska eliten i Ungern.
–De har sålt ut landet till utländska banker. De är inget annat än landsförrädare, dundrar hon och kräver att Ungern ställer in betalningarna till Internationella valutafonden och de utländska bankerna, förstatligar energisektorn och skyddar det ungerska jordbruket.
–Ungern åt ungrarna, ropar hon medan publiken applåderar och stampar med fötterna.
Budskapet går hem hos många av dem som har drabbats av den ekonomiska krisen, något som enligt den ungerska sociologen Karacsony Gergely har skapat en explosiv blandning av bitterhet, frustration och en känsla av att Ungern är i en brant utförsbacke.
–Vi kämpar för mannen på gatan, inte för det utländska kapitalet, bekräftar Krisztina Morvai.
För ett ögonblick är det som om vi förflyttas till ett kommunistiskt valmöte. Men så tillägger hon:
–Och så kämpar vi naturligtvis för en europeisk lösning på det romska problemet.










