Det började som vilken flygning som helst – planet, en Airbus A320, lyfte från LaGuardia-flygplatsen i New York på sin väg mot Charlotte med 155 passagerare ombord.

Men bara några minuter senare skulle planet ha nödlandat mitt på Hudson-floden i New York, alla passagerare lämna planet oskadda och piloten Chesley ”Sully” Sullenberger hyllas som en hjälte.

Nu ger han sin första längre intervju sedan skräckminuterna ovanför New York den 15 januari i år.

I intervjun med CBS 60 Minutes berättar Sullenberger om de snabba besluten, om känslan att tvingas ta ner ett plan som förlorat all motorkraft och om tankarna när planet landat på vattnet. Men också om den första känslan när han insåg att planet inte längre gick att flyga.

– Det var en sådan sjuk känsla i magen, som att falla genom golvet. Jag har aldrig känt så tidigare i mitt liv. Jag visste direkt att det var riktigt illa, säger han i intervjun.

Efter bara 90 sekunder hamnade flygplanet mitt i en fågelflock. Utanför vindrutan i cockpit såg piloterna knappt något annat än fåglar och ljudet när djurens kroppar krossades mot planet var otroligt högt.

– Det lät som om planet träffades av hagel eller störtregn. Det lät som den värsta åskstorm jag någonsin hört trots uppväxten i Texas. Det var chockerande, berättar Chesley Sullenberger.

Det tog inte många sekunder innan han förstod att motorerna slutat fungera. Planets hastighet sjönk snabbt och hade han inte reagerat hade planet störtat. Men Chesley Sullenberger och hans kollega Jeff Skiles lät planet glidflyga framåt. Det befann sig då på drygt 900 meters höjd över New York och sjönk snabbt.

Flygtornet uppmanade Sullenberger att vända tillbaka till LaGuardia, men han förstod direkt att det inte skulle fungera. Istället siktade Sullenberger och Skiles in sig på flygplatsen Teterboro, som låg närmare.

Men ganska snart förstod de båda att inte heller det skulle lyckas. Då kontaktade Sullenberger trafikledningen igen.

– Jag sade: vi landar i Hudson, berättar han för CBS 60 Minutes.

När det beslutet togs hade det gått en minut sedan planet flugit in i fågelflocken. Besluten togs blixtsnabbt. Piloterna förberedde nödlandningen. Alla tankar ägnades nu åt att få ned flygplanet helt.

– Jag var tvungen att få vingarna på exakt samma nivå. Jag var tvungen att landa med nosen något uppåt. Jag var tvungen att få planet att landa i precis rätt vinkel. Jag var tvungen att flyga precis ovanför den minsta möjliga hastigheten, men inte under. Och jag var tvungen att göra allt det här samtidigt, säger Sullenberger.

Tre och en halv minut efter planet flugit in i fågelskocken lyckades Sullenberger och Jeff Skiles med det som många piloter drömmer mardrömmar om. Strax innan nödlandningen meddelande han passagerarna och besättningen att förbereda sig inför nödlandningen.

Planet gick ner i vattnet, gled en bit, när hastigheten blev för låg fastnade nosen i vattnet och planet svängde lite till vänster. Sedan blev det stopp.

– Vi vände oss mot varandra och sade: det var inte så illa som jag trodde, berättar Sullenberger.