Torkan har slagit ut stora delar av jordbruket och en svältkatastrof är på väg i länder som Somalia, Kenya och Etiopien. FN kallar situationen för ”ett humanitärt nödläge” och katastrofen riskerar att bli lika allvarlig som på 1980-talet då en miljon människor dog bara i Etiopien.

Sofia Malmqvist arbetar för Svenska kyrkan och har varit i Kenya i tre år. När hon kom till Dadaab första gången fanns det 180000 flyktingar och lägret var redan ”mycket överbefolkat”. Nu finns det dubbelt så många flyktingar (372000 är den senaste siffran) inne i lägret och dessutom omkring 50000 utanför i väntan på att bli registrerade. En process som i dag tar mer än två veckor.

–Vi har helt enkelt ingen plats inne i lägret och flyktingarna tvingas därför försöka hitta plats utanför. Risken för vilda djur finns fortfarande, men är inte lika stor som tidigare. Men flyktingarna tvingas leva på lokalbefolkningens villkor med risk för överfall. Vi transporterar ut vatten och ger dem matpaket för att de ska klara den första tiden, säger Sofia Malmqvist per telefon från Dadaab.

Det är också nya typer av flyktingar som anländer. Tidigare var det nomader, med vana att gå långa sträckor eller somalier från städer som flydde kriget. Men dessa hade ofta haft chans att sälja sina tillhörigheter och hade därmed chans att köpa mat efter vägen. Dagens flyktingar är jordbrukare som stått ut med 20 års krig och som nu på grund av torkan tvingas gå 100-tals kilometer för att söka hjälp.

–Det kan komma en kvinna med två barn på ryggen och ytterligare två småbarn som hon får hålla i händerna och då går det förstås inte fort att förflytta sig. Därför är så många i bedrövligt skick när de anländer, säger Sofia Malmqvist och berättar hur hon ser nya kyrkogårdar växa upp. Även om nyanlända får hjälp så är det i en del fall alltför sent för att rädda liv.

Sofia ger också ett talande exempel på hur katastrofal situation är. Människor som har bott många år i lägret har startat insamlingar för att hjälpa de nyanlända.

–Det är religiösa ledare som startat insamlingarna. De säger att ”de här människorna har det mycket värre än vi hade det när vi kom till lägret”. Och det sägs alltså av människor som själva lever under otroligt svåra villkor, säger Sofia.

Situationen skulle kunna beskrivas som ”ett helvete på jorden”, men mitt i misären finns också ljuspunkter.

– Dels föredrar jag att vara på plats där jag känner att jag kan göra nytta och inte bara vara en åskådare. Men när jag ser hur flyktingar som har det svårt ändå är beredda att ge bort hälften av det som de har till nyanlända blir jag väldigt glad.

Sofia Malmqvist pratar om de enorma behov som finns när det gäller att förse flyktingar med mat, vatten, övrig humanitär hjälp och också nödvändigheten att bygga skolor för de barn som tvingas leva i lägret. Barn behöver gå i skola och få hopp inför framtiden, men de skolor som byggdes 1991 är i dåligt skick och har fyra gånger fler elever än de byggdes för.

Det behövs också politiska påtryckningar för att Kenya ska öppna gränsen mot Somalia för att flyktingar inte på omvägar ska behöva ta sig till lägret samt för att få Kenya att öppna fler läger.

–Det finns ytterligare två läger planerade, men dessa har ännu inte tillåtits öppna. Men vi behöver mer plats för att sprida ut flyktingarna, säger Sofia Malmqvist.

SvD får också telefonkontakt med Mathieu Amiraux, landansvarig för Läkare Utan Gränser i Kenya och därmed i högsta grad involverad i hjälparbetet i Dadaab. Bilden han tecknar påminner mycket om det som Sofia Malmqvist berättat och han säger att flyktingströmmen till lägret bara ökar: Från 4000 i månaden i december till 10000 i månaden i våras och nu 30 000 på de senaste två månaderna. Mathieu Amiraux har stor erfarenhet av internationellt hjälparbete, men konstaterar:

– Jag har aldrig sett något liknande tidigare. Flyktingar som anländer är utmärglade, men många dör också på vägen hit. Det som gör mig pessimistisk är att det inte bara handlar om kriget i Somalia utan om torkan som drabbat hela östra Afrika, säger Mathieu Amiraux.

Läkare Utan Gränser behandlade bara under juni tre gånger så många patienter som under hela året och konstaterar att nära hälften av alla barn mellan fem och tio år är undernärda.