Turkiets starke man Recep Tayyip Erdoğan växte upp i den folk-liga stadsdelen Kasımpaşa vid Gyllene hornet i Istanbul, något han är stolt över. Stadion i Kasımpaşa är numera uppkallad efter premiärministern som en gång var halvproffs i fotboll.
Som 40-årig medlem av islamistiska Välfärdspartiet blev han i mitten av 1990-talet borgmästare i Istanbul, Europas största stad.
Har satt i fängelse en kort tid efter att ha deklamerat en dikt, med strofer som de kemalistiska domarna såg som ett hot mot sekularismen.
Erdoğan bildade 2001 det socialkonservativa, EU-inriktade och proislamiska AKP (där A står för Rättvisa och K för Utveckling). Under valkampanjen 2002, när jag intervjuade honom en första gång, var han bannlyst från politiken. Men han var ändå fixstjärnan i valkampanjen.
Hans parti triumferade redan i sitt första val. 2003 blev Erdoğan premiärminister efter ett fyllnadsval. Nästa val 2007 vann AKP med hela 47 procent. Författningsdomstolen har dock varit på vippen att förbjuda regeringspartiet.
Under senare år har avslöjandena duggat tätt om militära sammansvärjningar för att störta regeringen i en ny statskupp. Turkisk politik har blivit ett ständigt pågående drama.
Under Erdoğans ledning har landet gjort flera EU-inriktade reformer. Regeringen har också öppnat dörren för en normalisering med Armenien, medlat mellan Syrien och Israel, invigt ett generalkonsulat i irakiska Kurdistan, sagt ja till en FN-plan att ena Cypern (men den stoppades när grekcyprioterna röstade nej), låtit en tv-kanal sända på kurdiska dygnet runt samt banat väg för en lösning av kurdfrågan. Initiativet föll dock till marken i höstas efter ett PKK-attentat och sedan författningsdomstolen bannlyst ännu ett prokurdiskt parti.
Erdoğan är tuff som en forward och har svårt att tygla sin vrede. Det märktes efter Gazakriget 2009 när han bröt upp från toppmötet i Davos i vredesmod över att inte få tala till punkt – varefter han togs emot som en hjälte i Ankara. Det märktes också efter den svenska riksdagens folkmordsomröstning när han snedtände och hotade att kasta ut armeniska arbetare. Men därmed har han dragit på sig inhemsk kritik.
Mehmet Ali Birand, en av Turkiets främsta kolumnister, uppmanar premiärministern att reparera den skada han ställt till med:
”Låt oss inte röra de 100000 armenierna, låt oss i stället visa att vi omfamnar dem. En sådan attityd skulle gagna en turkisk premiärminister och särskilt Erdoğan”.
