För Gloria Lucero var natten en mardröm.

– Jag fick panik. Det var alldeles mörkt och skalvet höll på i över två minuter, det kändes som att det aldrig skulle sluta skaka, berättar Gloria Lucero för SvD. Hon bor i stadsdelen Maipú, en stadsdel väster om Santiago.

– Jag bara grät och försökte hålla i mig i ytterdörren i mitt hus tillsammans med mina döttrar och min man, fortsätter hon.

När marken slutade skaka sprang Gloria Lucero och hennes familj ut på gatan i bara pyjamas. När det blev ljust såg de att flera hus rasat samman.

På lördagskvällen hade hon fortfarande inte lyckats komma i kontakt med sin släkt i Concepción, en stad där flera dödsfall rapporterats. Oron var olidlig.

– Men jag tackar gud att min familj var här hemma och klarade sig, säger Gloria Lucero.

Svensken Allan Sandström, på jobbresa i Chile, förklarar för Nyhetskanalen hur skalvet upplevdes i Santiago.

– Hela rummet skakade åt alla möjliga håll – både uppåt, nedåt och i sidled.

Sandström berättar också att hotellbyggnaden har spruckit ordentligt.

Birgitta Larsson från Göteborg, som befann sig i hamnstaden Valparaiso på semestern, vaknade under morgontimmarna av att ett stort skåp rasade i sovrummet. Sedan kände hon och hennes ressällskap hur hela huset skakade, samtidigt som allt på hyllorna rasade.

– Det är krossat glas överallt. Det mesta i huset har rasat eller vält, det är inte klokt, berättar hon för Aftonbladet.

På UD säger presschef Anders Jörle till SvD.se att man inte vet om några svenskar omkommit i jordbävningen, men att det finns flera svenskar som befinner sig i regionen. Den svenska ambassaden i Chile håller nu på att ta fram en krisplan. Det finns dock stora problem med att komma fram på telefon, både utifrån och inom landet.

Sergio Badilla, författare och tidigare journalist i Sverige för bland annat Sveriges Radio, befinner sig i huvudstaden sedan ett par månader och väcktes av skalvet i natt.

- Allting rörde sig. Böcker ramlade i golvet, tallrikar ramlade, alla tavlor ramlade. Det är fruktansvärt, det finns inte ord att beskriva något sådant här.

Han berättar att skalvet varade i nästan två minuter och att människor skrek överallt. Efter fem minuter slocknade belysningen och det blev kaos.

- Det börjar skaka lite, sedan ökar intensiteten och det känns som en evighet. Folk skriker och gråter, men man kan inte göra någonting. Man kan bara hoppas att inte gas och elektricitet ska kortslutas och börja brinna. Man blir så skakig, jag kunde inte prata efteråt, berättar Badilla.