Nasik är en jagad kvinna på några och tjugo år. Hon är tvåbarnsmor men kan bara träffa sina barn vid enstaka tillfällen på hemlig ort. Hon lever gömd i irakiska Kurdistan. Hennes pappa har utfäst en belöning på 20 000 dollar till den som spårar upp Nasik så att han kan döda henne.

Nasik berättar denna brutala historia för oss när vi möter henne tillsammans med en socialarbetare från frivilligorganisationen Asouda, som arbetar för att skydda hotade kvinnor i Irak, främst från Kurdistan.

Nasik är inte hennes rätta namn. Även socialarbetarens namn låter vi vara hemligt. Nasik medger att hon haft en utomäktenskaplig förbindelse. Hennes älskare blev upptäckt och stack en kniv i sig, medan hon själv har gått under jord och lever under ständigt dödshot.

Den hotade kvinnans pappa har en stark ställning. Vi träffar henne därför efter stort hemlighetsmakeri, men inte på hennes skyddade boende. Dit vore det alldeles för riskabelt att föra oss.

Hennes gömställe är till för kvinnor som hotas av hedersmord - mord som sker inom familjen eftersom kvinnans leverne anses skada släktens rykte.

Nasik är djupt deprimerad och får ibland valium.

– Hon kan inte stanna här i Kurdistan, hon går inte säker här. Därför hoppas vi att FN:s flyktingorganisation UNHCR ska hjälpa henne att få asyl i ett annat land. Bara inte i Storbritannien eller i Sverige, för där går hon inte heller säker. Där har hon släktingar, säger socialarbetaren.

Fallet är på intet sätt unikt.

Det självstyrande KRG:s minister för mänskliga rättigheter, Yousif Aziz, betonar att hedersmord enligt lagen numera betraktas som vilket annat mord som helst. De förmildrande omständigheterna är slopade i Kurdistan sedan fyra år tillbaka.

Men att ändra på synsättet är mycket svårare än att ändra på lagen.

– I vår kultur ses flickorna och kvinnorna som bärare av familjens heder. Om en flicka blir förälskad och träffar sin pojkvän ute och om hon skulle förlora oskulden före äktenskapet, så kommer hennes familj att döda henne, säger socialarbetaren på Asouda.

Som Nasiks utsatthet visar kan hederstänkandet drabba även änkor och gifta kvinnor.

– Om en gift kvinna har en förbindelse med en annan man eller rymmer med sin älskare är det ett mycket svårt problem. Då vill både kvinnans familj och makens familj döda henne. Det är en skam för familjen, säger socialarbetaren.

Pakhshan Zangana, parlamentsledamot för kommunistpartiet i Kurdistan, medger att denna självstyrande region ligger före Irak i stort genom att ha slopat de förmildrande omständigheterna för hedersmord, något som inte skett i Bagdad.

– Det kan se positivt ut för Kurdistan, men problemet är att lagen inte tillämpas, betonar Pakhshan Zangana.

– Jag tror inte att majoriteten i Kurdistans nya parlament stöder reformen. Utvecklingen går bakåt, särskilt när det gäller kvinnornas ställning. Men Kurdistans premiärminister Nechirvan Barzani stöder oss.

Knivmord är inte det vanligaste sättet att ta livet av flickor som påstås dra skam över familjen. I stället är de påstådda ”självbränningarna” det stora och växande problemet.

– Det finns inga bevis på om det rör sig om självmord eller om familjen bränner flickan till döds. Ingen vittnar. Den flicka som överlever brännskadorna och hamnar på sjukhus anger ingen för polisen, säger socialarbetaren på Asouda till oss.

– 2006 kom det in 812 sådana fall med självbränningar på sjukhusens akutavdelningar bara här i Suleimania. Problemet växer. 2005 var det 778 fall. Året dessförinnan var det 291, säger socialarbetaren.

Fallet Pela - flickan som fördes från Sverige för att bli dödad av sina släktingar i irakiska Kurdistan - känner hon inte till. Hedersmorden är många här. Den misstänkta ökningen av antalet hedersmord i Kurdistan kan ha många förklaringar, men ska sannolikt ses som följden av att globaliseringen kolliderar med gamla patriarkala seder, instabiliteten i Irak samt avsaknaden av social och ekonomisk utveckling.

– Kvinnorna mördas när de vill ha fri- och rättigheter. Och kanske ibland för att de är olyckligt gifta. Kvinnan kanske blir misshandlad och vill skiljas. Men familjen anser att en skilsmässa skulle dra skam över familjen. Problemen är större bland dem som saknar utbildning, men de förekommer i alla samhällsklasser, säger socialarbetaren i Suleimania.

Vad säger läkarna om dessa unga kvinnor som förs till akuten med svåra brännskador? Frågan får inget tydligt svar. I domstolar används sällan teknisk och medicinsk bevisning utan nästan bara vittnesmål.

– Om flickan överlever brännskadorna säger familjen åt henne att inte berätta vad som hänt. Men nu har vi fått en ny polischef och inrikesminister som ser till att offret hörs. Men om det sker brukar familjen övertala flickan att ta tillbaka vittnesmålet, säger socialarbetaren.

Jag frågar Pakhshan Zanganas unga kvinnliga medarbetare i Kurdistans parlament hur många av deras jämnåriga som gifter sig av kärlek respektive efter beslut inom familjerna?

– I de flesta fallen bestämmer familjerna. Få gifter sig av kärlek, säger den unga assistenten blygt.

Den medelålders Pakhshan Zangana inflikar:

– Men när jag var ung var det inte så. Jag gifte mig av kärlek!

Utöver Asouda har även kvinnoorganisationen inom det kurdiska partiet PUK skyddat boende. I några fall lyckas Asoudas advokat utverka garantier i domstol på att den hotade flickans släkt inte ska röra henne.

– Bryter de ett sådant löfte får de hårda straff. Vi arbetar med ett sådant fall sedan sex månader tillbaka. Vi följer upp det regelbundet, säger socialarbetaren.

Även mot unga män förekommer ibland hedersmord, men det är mindre vanligt.

Ministern för mänskliga rättigheter, Yousif Aziz, räknar upp fall som hamnat i domstol. Men de är ännu få jämfört med det antal flickor som hittas ihjälstuckna eller brända till döds.

Socialarbetaren på Asouda pekar på problemen vid lagföringen:

– Ibland när dottern är dödad rymmer gärningsmannen. Ibland saknas vittnen. Det händer också att gärningsmännen får hjälp inne på polisstationerna.

Vad är lösningen?

– Det är för tidigt i vårt samhälle att tala om kvinnans rätt att bestämma över sin egen kropp. Vi försöker undervisa familjerna om att lösningen inte är att döda deras döttrar. Och vi försöker hjälpa kvinnan.

– Vi försöker lösa problemen genom att flickan gifter sig med sin pojkvän. Är hennes liv i fara ger vi henne skydd. Hon får inte komma tillbaka till sin fars hus innan hon är gift enligt lag.

Och om flickan är våldtagen?

– Ibland vill flickan själv gifta sig med våldtäktsmannen. Det är hemskt, men hon gör så för att rädda sitt eget liv. Människor kanske anklagar en våldtagen flicka för att det var hennes eget fel. De kanske säger att hon var för utmanande klädd.

Olika former av hederskultur där släktens, eller framför allt männens, heder kopplas till kvinnornas sexualitet förekommer världen över. Även i Sverige, långt in på 1940- och 50-talen, födde många ogifta mödrar sina barn i hemlighet och tvingades adoptera bort dem för att barnen inte skulle bli stämplade som ”oäktingar”.

I Orienten förekommer olika grader av hederskultur bland både kristna minoriteter, sunnimuslimer och shiamuslimer. Men i Irak påstås det hedersrelaterade våldet vara vanligast bland kurderna i norr.

Stämmer det?

– Det kan i alla fall se ut som om det förekommer mest här, men det beror kanske på att sunnimuslimer och shiiter i Irak inte pratar så öppet om problemen, säger socialarbetaren i Suleimania.

Försöker mödrarna rädda sina döttrars liv?

– Ibland, ja. Men inte alltid, för de kan inte tala öppet.

Asouda har placerat 489 kvinnor i skyddande boenden.

– Ingen av dem har blivit dödad. Vi följer upp fallen. Vi tar emot kurdiska och arabiska kvinnor, etiopiskor, filippinskor. Vi tar emot alla hjälpbehövande oavsett nationalitet, säger socialarbetaren och tillägger:

– Det finns män som hjälper oss.

Är det möjligt att hävda att ett ungt förälskat par ska ha rätt till en kärleksrelation?– Nej, säger socialarbetaren och skrattar åt den absurda frågan.

Men det förekommer?

– Ja, och det är därför de dödas.