–De senaste fem åren har Frontex utvecklats från ett litet mellanstatligt initiativ till en ganska stor EU-myndighet. Det återspeglar medlemsstaternas strävan att stoppa olaglig invandring och stärka gränskontrollen, säger Bjarne Vandvik, generalsekreterare för European Council on Refugees and Exiles, Ecre, ett nätverk som representerar 69 flyktingorganisationer.

När Sverige i juni iår avvisade irakier på ett flyg som chartrats tillsammans med Storbritannien, Holland och Norge, möttes det av stark kritik från bland annat FN:s flyktingorgan UNHCR. Mindre uppmärksamhet riktades mot det faktum att avvisningen samordnades av EU:s nya gränsmyndighet.

Bara iår har 27 flygningar med sammanlagt 1338 personer ombord koordinerats och delfinansierats av Frontex. Det är det högsta antalet hittills sedan myndigheten startade sitt arbete 2005. Sverige har hittills ansvarat för sex av flygningarna. Förutom till Irak till Mongoliet och Burundi. Dessutom har Sverige ingått i ytterligare tio operationer.

Ökningen ligger helt i linje med målen för EU:s asyl- och gränspolitik. När EU:s regeringschefer träffades i Stockholm i höstas efterlyste de för första gången gemensamma deportationsflygningar finansierade och utförda av Frontex. Planerna ingår i det så kallade Stockholmsprogrammet – EU:s femårsstrategi för bland annat migrations- och gränspolitiken.

Innan mötet hade Frankrikes president Nicolas Sarkozy och Italiens Silvio Berlusconi skickat ett brev till EU:s ordförande Fredrik Reinfeldt. Där krävde de hårdare tag mot illegal invandring genom ett starkare Frontex och reguljära deportationsflygningar.

I Stockholmsprogrammet betonas också vikten av att stärka samarbetet mellan EU och transitländer som Libyen och Turkiet för att förhindra irreguljär immigration.

Liknande tongångar kommer från Europaparlamentet. I november slogs det fast att det är viktigt att förstärka de åtgärder som ska säkerställa ett snabbt återvändande för invandrare som olagligen vistas i medlemsstaterna. Europaparlamentet understryker att alla avtal med ursprungs- och transitländer bör innehålla kapitel om invandringssamarbete.

Samtidigt betonas vikten av att gränssamarbetet ska präglas av respekt för de mänskliga rättigheterna. Vid varje avvisning skickar Frontex med en observatör.

–Vi har en egen manual för att övervaka att allt går rätt till. Men alla länder har olika krav. Österrike använder alltid en egen observatör också, säger Izabella Cooper, taleskvinna på Frontex.

Ännu saknas större insyn. Bland annat har Storbritannien anklagats för att anlita privata säkerhetsvakter som inte följt reglerna vid avvisningar.

Bristen på insyn gäller även det tilltagande samarbetet mellan EU och transitländer som Libyen. I fokus står Italien, som för två år sedan skrev under ett vänskapsavtal med Libyen, som bland annat får hjälp med utrustning om de bidrar till att hindra migranter från att ta sig till Europa. Pakten går ut på att stärka samarbetet när det gäller terroristbekämpning, organiserad brottslighet och illegal immigration.

I höstas kom en rapport från Human Rights Watch med förödande kritik mot samarbetet. Organisationen har inte fått träffa personer som frihetsberövats i Libyen. Båtar bogseras tillbaka till Tripoli utan att de ombord ges en rättsäker prövning av sina flyktingskäl. Migranterna interneras i läger som HRW inte får besöka.

Bjarne Vandvik har inga principiella invändningar mot en gemensam gränsvakt. Däremot uppfattar han det som att EU kriminaliserat migrationen.

–Gränskontrollen är i sig själv legitim och naturlig. Om jag befann mig i en båt på Medelhavet skulle jag hellre bli stoppad av Frontex än av maltesisk eller grekisk kustbevakning. Men det krävs åtgärder för att garantera rättssäkerheten och öppenheten.

– Europa har en del av ansvaret för de som är fördrivna med tvång. Den debatten är EU väldigt ovillig att ta idag, säger Vandvik.

Enligt honom går arbetet med en gemensam asylpolitik och arbetskraftsinvandring mycket långsammare än satsningen på gemensam gränskontroll. Bjarne Vandvik menar att EU riskerar sitt internationella rykte om unionen ensidigt fokuserar på att stänga migranter ute.

–I Stockholmsprogrammet behandlas migrationsfrågorna som en säkerhetsfråga. Det skapar en bild av Europa som sig självt nog. Politikerna vill att högutbildade ska flytta hit samtidigt som migranter kriminaliseras och behandlas strängt. Då väljer en it-ingenjör i Indien hellre att ta sig till länder med en mer välkomnande politik.