19-årige Lydia och den ett år äldre Nikki, går tolvtimmarspass på handelshögskolan i Aten. Många gånger är det dock svårt att motivera sig när framtiden ser så dyster it, berättar de.
Foto: Magnus Hjalmarson Neideman
Musik dånar ut över gatan när hundratals ungdomar vid handelshögskolan i Aten firar en uppsluppen fest med karaoke. Studenterna jublar, applåderar och busvisslar.
På väggarna hänger banderoller från kommunistpartiet och diverse socialistiska småpartier.
Inte långt därifrån lamslås i samma stund Atens innerstad av en strejk organiserad av de offentligställda som protesterar mot regeringens sparpaket med skattehöjningar och sänkta löner.
–Varför demonstrera? Vi får ändå inga jobb. Grekland håller på att bli som Argentina för tio år sedan när ekonomin kollapsade, säger 28-årige Spiros som är en karaoketävlingens arrangörer.
För 20-åriga Nikki som drömmer om att bli ”chef i ett stort företag” är universitetsfesten ett välkommet avbrott i de hårt reglementerade studierna.
–Undervisningen börjar klockan nio på morgonen och det är sällan vi kommer härifrån förrän nio på kvällen, berättar hon. Ett skäl är att konkurrensen mellan studenterna är stenhård och att det behövs vassa armbågar för att ta sig fram.
Lydia, 19, håller samma höga tempo. Och hon jobbar dessutom som servitris på helger och sena kvällar.
–Vi vet att vi går mot bistra tider och det är svårt att vara motiverad när allt bara ser dystert ut. Men vi måsta kämpa på, säger hon med ett beslutsamt leende.
Tillsammans med Spanien, Sverige, Lettland och Estland ligger Grekland i topp när det gäller ungdomsarbetslösheten i EU. En fjärdel av ungdomarna i åldern 15–24 söker jobb förgäves.
Lyckas de slå sig in på arbetsmarknaden väntar i regel otrygga anställningsförhållanden och låga löner. En enkät på uppdrag av landsorganisationen från 2008 visar att 25 procent av de sysselsatta i Grekland tjänar mindre än 750 euro efter skatt. Två tredjedelar av dessa är ungdomar och unga vuxna i åldern 18–34 år.
–Vi är den tigande majoriteten av ungdomen i Grekland som är utarbetad, lågavlönad, skuldsatt och otrygg, skriver föreningen ”G700” som kämpar för de grekiska ungdomarnas rättigheter.
Organisationen bistår med rättshjälp och praktiskt stöd till ungdomar. Men den försöker framför allt sätta press på politikerna och skapa en debatt kring ett utbildningssystem som enligt flertalet greker är uruselt och underfinansierat.
Bristerna bekräftas av samarbetsorganisationen OECD som i sin senaste rapport efterlyser högre kvalitet i undervisningen och kritiserar att grekiska ungdomar är dåligt förberedda när de ska ut på arbetsmarknaden.
Befolkningens låga förtroende för de offentliga skolorna har skapat en parallell utbildningssektor med privata inrättningar som erbjuder undervisning vid sidan om den reguljära skolan. Redan i grundskolan pluggar nästan alla grekiska barn engelska eller matematik i dyra privatskolor, ofta hos lärare som på dagen arbetar i den offentliga skolan och på kvällen ger extra-lektioner.
–Praktiskt taget alla greker skickar sina barn till extraundervisning. Annars har de ingen chans att klara skolan eller få en studieplats, berättar Agneta Dyberg som är chef för företaget Cargotec i Pireus.
Agneta Dyberg har bott 20 år i Grekland och skickar sina egna två döttrar till privatundervisning som kostar 2000 kronor i månaden.
–Det är en investering som för många grekiska familjer är en tung börda, säger hon.
Riktigt dyrt och riktigt svettigt blir när höga studentbetyg ska uppnås, en förutsättning för att få en av de hett eftertraktade högskoleplatserna. Då satsar många familjer uppåt 7000 kronor i månaden och eleverna pluggar från morgon till sent på natten. En garanti för ett framtida jobb är det däremot inte.
–Konjunkturkrisen och åtstramningarna i hela den offentliga sektorn innebär att arbetsmarknaden kommer att vara hårt pressad i många år framöver, tror Nikolas Zirganos vid veckotidningen Kyriakatiki Eleftherotypia.
