I manifestet där Anders Behring Breivik beskriver motivet bakom dåden och berättar om förberedelserna för attacken finns ett långt stycke om hur han tillverkade bomben som krävde åtta liv i centrala Oslo.

I går avslöjades att Breivik hämtade 150 kilo aluminium på Schenker i Karlstad, en substans han använde för att ge bomben större sprängkraft.

Svenska Dagbladet har använt tjänsten Urkund för att analysera Breiviks manifest. Urkund används vanligtvis inom den akademiska världen för att spåra fusk och plagiering av till exempel studentuppsatser.

Breivik har bland annat framställt ämnet Diazodinitrophenol (DDNP) för att använda som så kallad primärladdning. En körning av Breiviks manifest visar att instruktionerna för tillverkningen kommer från Douchermann's Chemistry page, vars servrar kan spåras till USA.

Nästan hela stycket om tillverkning av DDNP har kopierats i princip ordagrant rakt in i manifestet där Breivik också beskriver exakt hur han gick till väga vid framställningen.

Författaren skriver:

”DDNP har ryktet om sig att vara en av de bästa primärladdningarna som finns när det gäller prestanda. Men syntesen bortses ofta ifrån eftersom så få har fått framställningen att fungera.”

Instruktionerna kompletteras med en tabell som visar exakt vilka kemikalier och vilken utrustning som behövs. Texten berättar också om de risker som är förknippat med tillverkning av ämnet.

Vissa stycken är utelämnade, till synes slumpmässigt. Exempelvis väljer han vid ett steg i receptet att ta bort tillägget om att vatten ska tillsättas under tiden att lösningen förångas.

– Om recepten på internet kan man säga att de är av väldigt olika kvalitet, säger Bo Janzon, professor i energiteknik vid Mälardalens högskola och tidigare chef för vapenavdelningen på Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI).

– Det finns väldigt många amatörmässiga beskrivningar, de flesta är inte särskilt bra men många fungerar.

Den amatörmässiga kvaliteten innebär att bombtillverkaren riskerar att förgifta sig under tillverkningen eller spränga sig själv i luften om bomben går av för tidigt.

– Det finns stora risker med att använda de recepten, säger Bo Janzon.

För några år sedan gav han i uppdrag till en praktikant, utan några tidigare kunskaper i ämnet, att söka av nätet efter bombrecept.

– Han var inte sakkunnig utan hade bara några kodord att gå efter. På tre dagar hittade han förfärligt mycket, vi fick flera hundra träffar. Det finns tyvärr jättemycket där ute.

Ämnet DDNP, som Behring Breivik beskriver, är enligt Bo Janzon relativt ovanligt.

– Det är inte en av de allra vanligaste medlen. De hemgjorda explosiverna är ofta baserade på ammoniumnitrat, så som det var i det här fallet, och sedan kan man använda olika typer av bränsle.

– För att göra ett sprängämne behövs det egentligen bara ett oxidationsmedel som är bra och ett bränsle, om man gör det i rätt proportioner.

Själv har Bo Janzon inte läst någon del av manifestet och kan därför inte dra några slutsatser om det återgivna bombreceptet är det som Behring Breivik använde vid sprängningen i Oslo.

– Jag har inte läst det och jag tycker att manifestet är så otrevligt att jag faktiskt inte har någon lust att läsa det.

Svenska Dagbladet har sökt representanter för webplatsen Douchermann's Chemistry page för en kommentar.