Efter Gaddafis död cirkulerade motstridiga uppgifter om Saif al-Islams öde. Abdul Majid Mlegta, hög befälhavare inom övergångsstyret, uppgav att Saif al-Islam var på flykt i öknen mot gränsen till Niger i en bepansrad konvoj. Senare kom uppgifter att han hade tillfångatagits i Zlitan, som ligger mellan Misrata och Tripoli. Ryktena var dock inte bekräftade.

En jagad och avskydd man eftersökt av internationella brottmålsdomstolen för brott mot mänskligheten.

Men under flera år sågs den 39-årige Saif al-Islam som Gaddafiklanens mest kultiverade och sansade ansikte utåt. Han var varken en tokstollig revolutionär eller bortskämd arabisk playboy, utan ägnade sig hängivet åt internationella studier och välgörenhetsarbete. Utbildad först till ingenjör och arkitekt vid Tripolis Al-Fateh universitet och så småningom doktor i internationella relationer vid prestigefulla London School of Economics.

Vid sidan om studierna styrde han familjens penningstinna stiftelse för humanitära ändamål, pengar som också uppges ha använts för att smörja västrelationer.

Bakom kulisserna var Saif al-Islam en av Gaddafierans mest inflytelserika personer. Han betraktades som en reformvänlig kraft som ville utveckla landet i demokratisk riktning, och har spelat en viktig roll i Libyens närmande till väst under de senaste tio åren. Det var Saif al-Islam som såg till att landets kärnvapenprogram stoppades, lönsamma handelsavtal slöts och kontroversiella fångar släpptes.

Gaddafis näst äldste son var nyckelfigur i släppandet av sex bulgariska sjuksköterskor, som satt fängslade i Libyen anklagade för att ha infekterat småbarn med hiv. Saif al-Islam förhandlade också fram ersättningar till familjerna i Lockerbie-dramat. Den polerade ungkarlens insatser bidrog starkt till att FN-sanktionerna mot Libyen lyftes.

Saif al-Islams informella maktställning i det oljerika Libyen förde honom också in i västvärldens finare salonger. Med sin flytande engelska och tyska blev han nära vän med flera toppolitiker, bland dem den brittiska kungafamiljen och förre premiärministern Tony Blair.

Saif al-Islam sågs alltmer som den naturlige efterföljaren till Muammar Gaddafi, även om han själv tonade ner sina politiska ambitioner.

Men när folkupproret startade i Libyen förbyttes den sofistikerade tonen i nyckfullt raseri. Saif al-Islam anklagade hätskt rebellerna för att vara fyllon, ligister och terrorister och visade alltfler egenskaper som påminde om lynniga pappa Muammar. Pådrivande i regimens våldsamheter mot rebellerna hamnade han på Internationella brottmålsdomstolens lista över efterlysta misstänkta krigsförbrytare.

Gaddafisonens nya ansikte ledde också till att hans internationella rykte krackelerade. Skamsen avgick chefen för London School of Economics, Howard Davies, efter kritik om att skolan tagit emot miljontals kronor från Saif al-Islams stiftelse. Universitetet undersöker också om hans doktorsavhandling verkligen är äkta eller ett plagiat.