Bülent Yollu var en av de tio turkiska soldater som nyligen dödades av PKK i sydöstra delen av landet. Militären gav sina hedersbetygelser i en ceremoni i huvudstaden Ankara.
Från Turkiets sida används både piskor och morötter gentemot de kurdiska grannarna i norra Irak. När det gäller att bygga nya shoppingcentra, bostadskomplex och flygplatser kring expansiva städer i irakiska Kurdistan, eller att borra efter olja, håller sig alla stora turkiska bolag framme. Till och med den turkiska militärens egen bank, Oyak, arbetar i norra Irak.
Det självstyrande irakiska Kurdistan har blivit en vinstmaskin för det turkiska näringslivet och nya stora investeringar står på tur. Det turkiska näringslivet har lättare än statsmakten i Ankara att anpassa sig efter de nya realiteterna och arbetar därför under det självstyrande Kurdistans regionala flagga med dess gula sol.
Men Turkiets ÖB Yasar Büyükanit lyfter fram piskan mot Iraks kurder. I förra veckan hotade han med att invadera norra Irak – förutsatt att det tas ett politiskt beslut om detta. I botten ligger turkarnas ilska över att varken de irakiska kurdledarna eller USA-trupperna har klämt åt PKK:s baser i norra Irak. Nyligen hade turkiska tidningar de senaste stora bildreportagen från begravningen av turkiska soldater, som dödats av PKK i sydöstra Turkiet. Sådana attentat spär på turknationalismen och gynnar inte Turkiets kurder.
Men Büyükanits utfall kom främst som en reaktion på uttalanden från KDP-ledaren Masoud Barzani, president för det självstyrande irakiska Kurdistan. För satellitkanalen al-Arabiya förklarade Barzani att Iraks kurder inte tänker låta turkarna blanda sig i frågan om den oljerika staden Kirkuk, som väntas tillfalla irakiska Kurdistan ifall en folkomröstning hålls i år, vilket föreskrivs i Iraks konstitution.
Men det som framför allt retade gallfeber på Büyükanit och turknationalisterna var Barzanis bombastiska ord om att ”vi kommer att blanda oss i frågan om Diyarbakir och andra städer” i sydöstra Turkiet om turkarna blandar sig i Kirkukfrågan ”för några tusen turkmeners skull”.
Den turkiske ÖB:n beskyller USA för ha gjort det möjligt för Barzani att ta för sig. Det faktum att USA-trupperna inte har rört det terrorstämplade PKK:s baser i norra Irak kan sannolikt inte bara förklaras med att USA-trupperna är alltför uppbundna av det prekära läget i centrala Irak. I Qandilbergen, nära gränsen mot Turkiet och Iran, finns förutom PKK:s baser även den kurd-iranska systerorganisationen Pejak, som gör räder in i Iran.
Många turkiska bedömare hävdar att Pejaks räder sker med USA:s goda minne och möjligen också med amerikanernas aktiva stöd, eftersom en regimförändring i Teheran är en hörnpelare i USA:s Mellanösternpolitik.
En reporter från AP, som besökt Pejaks träningsläger i Qandilbergen, har beskrivit organisationen som ”en förgrening av PKK skapad 2004 för att slåss för kurdisk autonomi i Iran”.
Pejak gör, enligt AP, regelbundet räder in i Iran medan den iranska militären har skjutit tillbaka med artilleri. Den kände amerikanske journalisten Seymour Hersh hävdade i en uppmärksammad artikel i The New Yorker i november att Pejak stöds av både USA och Israel.
Turkisk militär har invaderat norra Irak många gånger tidigare, men mot bakgrund av de kärvande turkiska EU-medlemsförhandlingarna riskerar en ny invasion att ske till ett högre pris. Tysklands förbundskansler Angela Merkel och andra Turkietskeptiker har redan kastat in en bromskloss för EU-medlemskapet genom att villkora detta med unionens ”absorptionsförmåga” – ett begrepp som inte använts för något annat ansökarland.
–En del inom EU skulle med all sannolikhet använda en turkisk invasion i norra Irak som förevändning för att ge Turkiets medlemskapsförhandlingar en nådastöt, konstaterade Sinan Ülgen, ordförande för tankesmedjan Edam, under rundabordssamtal i Istanbul nyligen.
Soli Özal, utrikespolitisk rådgivare till arbetsgivarorganisationen Tüsiad, ser två möjliga sätt för Turkiet att förhålla sig till norra Irak: fiendskap, eller en acceptans av de nya realiteterna. Iraks federala status och landets successiva delning kan inte Turkiet förhindra. Men eftersom irakiska Kurdistan inte ligger vid något hav är regionregeringen där beroende av goda grannskapsförhållanden för all sin handel.
–Här finns en möjlighet för det turkiska näringslivet att få ekonomisk dominans över norra Irak, konstaterar Soli Özal.
Premiärministern Tayyip Erdogan kan kanske anpassa sig till sådana realiteter – men kommer den turkiska militären att tillåta honom det?
