I flyktinglägret Shati intill Medelhavets strand växte Hamasstyrets premiärminister Ismail Haniyeh upp som son till palestinska flyktingar från 1948. Han är en jagad man i dag. Möjligen gömmer han sig i något av de flyktingläger där gränderna är så smala att israeliska pansarfordon måste spränga sig fram. Obekräftade källor i israeliska medier hävdar att Hamasledningen ska hålla sig gömd under Shifasjukhuset i Gaza stad.

Jagad är också Hamas starke man i Gaza, Mahmoud Zahar, själv läkare. Han är en hårdför ideolog i den sunnitiska islamiströrelsen som är en gren av Muslimska brödraskapet, men som understöds av det shiitiska Iran.

Namnet Hamas (den islamiska motståndsrörelsen) blev känt 1987, när den första intifadan mot israelisk ockupation exploderade i Gaza. Där och i israeliska fängelser har Hamas ledare härdats under åren.

Strax före det palestinska valet 2006, som vanns av Hamas, träffade jag Mahmoud Zahar i Gaza, när han tog emot utländska reportrar på löpande band. Han lade ut texten om att Hamas, till skillnad från Fatah, aldrig skulle erkänna Israel.

– Man kan hälla honung eller gift i en kopp, sade Mahmoud Zahar i sitt hem där sonen Khaled dödats i ett israeliskt attentat.

Hamas är en rörelse med benhård intern disciplin men den innehåller också olika fraktioner. En pragmatiker är Ghazi Hamad, som var Hamasregeringens talesman efter valet 2006. När jag träffade honom i det belägrade Gaza två år efter valsegern var han dock degraderad till vanlig ”regeringstjänsteman”. Anledningen, viskade Fatahsympatisörer, var att han har kommit på kant med Hamas starke man Mahmoud Zahar.

Ghazi Hamad talade om att vägen ur krisen var bildandet av en palestinsk stat ”inom 1967 års gränser”. Liknande uttalanden från Ismail Haniyeh och andra pragmatiker har av EU-politiker som Carl Bildt tolkats som att Hamas är nära ett de facto-erkännande av Israel.

Många europeiska regeringar har, till skillnad från Bushadministrationen, sökt vägar att komma förbi förbudet att tala med Hamas, eftersom de har sett att bojkotten har stärkt extremisterna. Ett exempel är Hamas maktövertagande i Gaza sommaren 2007, när Fatahfunktionärer kallblodigt mördades. Ett annat är julhelgens raketbeskjutning som provocerade fram den israeliska offensiven. Men att den skulle bli så förödande hade Hamasledarna kanske inte väntat sig.

Den sex månader långa vapenvilan mellan Hamas i Gaza och Israel hade kunnat stärka pragmatikerna om den lett till lättnader i blockaden, något palestinierna i Gaza väntat sig.

En stor del av Hamas ledarskap sitter i israeliskt fängelse, däribland de flesta av partiets parlamentariker på Västbanken.

Hamas styrs ungefär som kommunistpartier före Stalin, med ett kollektivt ledarskap i en politbyrå. Endast fem av ledamöterna i politbyrån är kända. Exilledaren Khaled Mashaal sitter i Damaskus. Honom försökte israeliska säkerhetsagenter giftmörda i Amman 1997.

Hamas representant i Beirut, Usama Hamdan, påstås tillhöra politbyrån. Men när jag intervjuade honom i en lokal med fördragna gardiner i Beiruts södra förorter svarade han inte på den frågan. Han sade dock att fyra europeiska regeringar, däribland Frankrike, hade direktkontakter med Hamas trots att EU har terroriststämplat rörelsen.

Hamas har en välförgrenad social verksamhet för sjuka, föräldralösa och fattiga palestinier. Men rörelsen terroriserar israeliska civila genom att skicka raketer mot samhällen i västra Negev. Tidigare under konflikten har Hamas självmordsbombningar skördat hundratals civilas liv.

– Frågar man Hamasledarna vad som fick dem att börja med självmordsbombningar 1994 svarar de utan att blinka: attentatet samma år i Hebron när en bosättare sköt ned bedjande, säger Mouin Rabbani, Mellanöstern-analytiker i Amman och redaktör för Middle East Report.

Hamas har sedan ett par år inte tagit på sig självmordsbombningar, men hotar nu med att återuppta dem. Partiets stadga kräver att Israel utplånas som stat och ersätts av en islamisk stat. Men när Hamas vann valet 2006 nämndes inte ett ord om det i valplattformen. Då var pragmatikerna starkare.