Tidiga morgnar, innan diset lättat, framstår den stora havsbukten med Port-au-Prince som en av de vackraste platserna på jorden. Sedan när det starka karibiska solljuset tar över kan man inte undgå att se den hopplösa kåkslummen och de kala bergssidorna.

Dagens Haiti var en gång en fransk koloni, Saint Domingue, med närmare en halv miljon slavar på sockerplantagerna. Toussaint Louvertures uppror mot slavägarna ledde till grundandet av Republique de Haiti 1804 som den första svarta republiken i världen, men därefter har det varit glest mellan glädjeämnena.

Haitier i exil, som författarinnan Edwidge Danticat, förmedlar i likhet med brittiske Graham Greene i klassiska Komedianterna den speciella magiken i den tropiska hettan med voodoo och kreolska traditioner. Besökare fascineras av kulturen, som färgstark konst, med obligatoriska stopp på snickarglädjens Hotel Oloffson som nu skadats.

I mixen ingår vidare gapande klassklyftor mellan de utblottade människorna nere i Cité Soleil till muromgärdade lyxvillor uppe på sluttningarna i Pétionville där småflickor i prinsessklänningar följer med sina välklädda föräldrar till kyrkan. Några naturtillgångar att tala om finns inte och jordbruk är nästan omöjligt eftersom matjorden sköljts bort från de skövlade bergen.

Det var det ljudet, när hällregnet rinner på stenen, som fick ge namn till rörelsen Lavalas som leddes av den katolske prästen Jean-Bertrand Aristide. Han bekände sig till befrielseteologin och hyllades i vida kretsar för sitt arbete i en påver församling i Port-au-Prince - och förhoppningarna var högt ställda i början av 90-talet på att den ”lille prästen” skulle bryta årtiondena av förtryck och blodigt våld under far och son Duvalier.

Men, rapporter om valfusk, mord på motståndare och försnillade biståndsmedel följde och Aristide tvingades lämna landet 2004. Ännu en fredsbevarande FN-insats beordrades med några tusen soldater från olika länder. Omvärlden glömde sedan snabbt bort Haiti igen även om donerade livsmedel hjälpte till att hålla folk vid liv och bilder av dränkta städer dök upp i nyhetsflödet efter orkaner 2006 och 2008.

Välståndet i stora delar av världen har ökat men detta gäller inte Haiti som bara blir fattigare. BNP per invånare och år uppgår bara till knappa 30 000 kr. Att någon ekonomisk tillväxt aldrig tagit fart beror på många omständigheter: korruption, analfabetism, sviktande infrastruktur, osäker politisk framtid, konkurrens från låglöneländer. De pulvriserade fastigheterna i Port-au-Prince blev bara en påtaglig påminnelse om att sådant som byggnormer knappast existerar eller kontrolleras.

Förhållandet till den store grannen USA är mycket komplicerat. Bitvis uppträder Washington som en välvillig men obeveklig farbror, som 1915 och 1994 tog över kontrollen när kaoset blivit omöjligt att blunda för. Mellan dessa militära ingripanden ignoreras Haiti mestadels och investeringar i närbelägna Mexiko eller avlägsna Kina ter sig mer lönsamma för amerikanska affärsmän.

Nu, efter jordbävningen, blir ett tillfälle när USA träder till. Hjälporganisationer gjorde sig redo att ge sig iväg natten till igår. Vid ett kort framträdande på förmiddagen sa president Barack Obama:

– Den här tragedin är särdeles grym och obegriplig för ett land och ett folk som inte är obekanta med umbäranden och lidanden. Jag har gett order om snabba, samordnade och aggressiva ansträngningar för att rädda liv.

Utvandringen från Haiti till USA och Kanada, särskilt det franskspråkiga Quebec, ökade under de senaste 20 - 25 åren. Uppskattningsvis finns närmare 600 000 haitier i denna haitiska diaspora (att jämföra med befolkningen på 9 miljoner) och den är särskilt synlig i Brooklyn i New York och Little Haiti i Miami. I Little Haiti har det jäst, eftersom invandringsreglerna för kubaner är mycket generösare medan haitier utvisas eller bemöts med misstänksamhet.

Nytt är, också, att det finns välkända röster i denna diaspora som försöker hålla kvar Haiti i folks medvetande. Edwidge Danticat, som skrivit debattinlägg om sin sjuke farbror som avled i amerikanska invandringsmyndighetens förvar, kallades in som kommentator i flera medier igår. Sångaren Wyclef Jean, som gett ut flera album på kreolska, manade både personligen och via webbsidan yele.org människor att skänka pengar till de skalvdrabbade. Enligt Jean är målsättningen med Yéle Haiti att försöka återställa ”den djupa andlighet och styrka som är del av vårt arv”.

Den nuvarande presidenten René Préval är en veteran i haitisk politik och klarade av matkravallerna 2008. Han har tidigare sagt att han tänker försöka pressa en av exdikatorerna, Jean-Claude Duvalier, att lämna tillbaka medel som stulits ur statskassan. Igår utfärdade Préval, som inte befann sig i det sönderfallna vita presidentpalatset, en vädjan till världen om hjälp efter den ”ofattbara katastrofen”.