Bogotá Solen har nyss gått upp när SvD besöker Antanas Mockus i hans hem i ett av Bogotás medelklassområden. Han ser trött ut när han hälsar. Rösten är sprucken. Tempot har varit uppskruvat de senaste veckorna.

–Ja det har gått bra för oss, säger han och ler.

Han sätter sig vid frukostbordet. Egentligen har han bråttom, men det märks inte. Han pratar långsamt, omständligt. Då och då äter han en bit av den uppskurna papayan.

Mockus liknar ingen annan colombiansk politiker. Han har inga enkla lösningar, ger få raka svar och refererar gärna till akademiska avhandlingar. Ändå har han blivit något av en folkhjälte. Det hela började för nästan 20 år sedan när han som rektor för det statliga universitetet Universidad Nacional blev trött på den radikaliserade stämningen och drog ner byxorna och visade rumpan för ett par tusen studenter. Det blev skandal och Mockus tvingades avgå. Hans halvgalna upptåg fortsatte när han klädde ut sig till superhjälte i orange trikåer och städade huvudstaden Bogotás gator. Han valdes till borgmästare i två omgångar och lyckades få ner våldssiffrorna drastiskt. Många Bogotábor minns hans kreativa sätt att utbilda folk i det han kallar medborgarkultur. Bland annat avskaffade han den korrupta trafikpolisen och anställde istället mimande skådespelare som dirigerade trafiken.

Men allt det där känns avlägset här vid frukostbordet. Frun Adriana kommer ner från övervåningen och hälsar glatt. De båda barnen Dala, 9, och Laima, 14, har redan åkt till skolan och det är tyst i huset.

Mockus ställde upp i förra presidentvalet också, men floppade. Inte heller som vicepresidentkandidat till Noemí Sanín 1998 lyckades han något vidare.

Nu har vinden vänt. Tillsammans med två tidigare Bogotáborgmästare – en vänster- och en högerpolitiker – tog han för ett halvår sedan över det lilla, ideologiskt otydliga, Gröna Partiet. Nu är han en av huvudkandidaterna i presidentvalet.

–Jag tror folk gillar att vi samarbetar, säger Antanas.

Mockus och hans partivänner har ofta olika åsikter, men uppfattas som hederliga människor i ett land där våld och korruption är vardag. Jag frågar Mockus om han själv står till vänster eller till höger.

–Vid ett givet tillfälle, i en viss fråga står man kanske på den ena sidan, men vid en annan tidpunkt i en annan fråga kan man stå på andra sidan, säger han kryptiskt.

Men ekonomiskt då – är du vänster eller höger?

–Jag älskar att ta ut skatt. Att dela på resurserna är något väldigt vackert. Så i just det fallet kan man kanske säga att jag är vänster.

Medan huvudrivalen Juan Manuel Santos pratar om hårda tag mot gerillan, om säkerhet och ekonomi, pratar Mockus mer om utbildning, ärlighet och respekt för livet.

Santos, som tidigare var försvarsminister, ses som en garant för att den sittande presidenten Uribes säkerhetspolitik fortsätter. Mockus är ett alternativ för dem som vill ha förändring och som fått nog av skandaler. Till exempel har det avslöjats att säkerhetstjänsten spionerat på politiker, domare och journalister; en rad Uribe-trogna politi- ker har samarbetat med högerextrema paramilitärer. Och militären har systematiskt dödat oskyldiga människor och klätt ut dem till gerillasoldater för att bättra på statistiken.

–Samhället är sjukt, säger Mockus. Det finns en kulturell tolerans mot omänskliga handlingar. Soldater har dödat oskyldiga för att få lite extra ledigt. Några har berättat att de ville åka hem till mors dag. De tyckte att målet rättfärdigade medlen, att det var okej att döda för att mamma skulle bli glad.

Hos de juridiska myndigheterna finns över 2000 sådana här utomrättsliga avrättningar, men få förövare har dömts.

–I Colombia finns det vissa moraliska värderingar som är absoluta, säger Mockus. Man slår inte sin mamma till exempel. Men sin fru – henne kan man slå ibland. Det här har med utbildning att göra och vi colombianer måste lära oss att livet är heligt, att våld aldrig är tillåtet.

Mockus dricker ur det sista av kaffet. Antanas fru Adriana kommer nerför trappan – det är dags att åka. De går raskt ut till den väntande stadsjeepen som rivstartar och försvinner i ett myller av polismotorcyklar och blåljus.