I motståndarlägret görs stor sak av att väljare, inte bara de oberoende swing-väljarna, är besvikna på USA:s president Barack Obama. Bland demokratiska partiaktivister som samlats i Charlotte i North Carolina märks inget av den avoghet mot den svale presidenten som det talas om – frälsarstämningen må förvisso ha avtagit men ersatts av en intensiv önskan att stoppa republikanerna.

–Vi planerar att fördubbla våra insatser – och våra medlemmar är medvetna om att Mitt Romney har förklarat att han vill sudda bort oss, säger Lee Saunders, ordförande i offentliganställdas fack Afscme, i vimlet där demokrater från hela USA samlats.

I korridorerna i konferenscentret och arenan där konventet äger rum är stämningen både spänd och uppsluppen. Personer som utsetts till surrogat för presidenten, som kongressmannen Chris Van Hollen, är angelägna om att få ut budskapet.

–Presidentens målsättning för en andra period går ut på att fortsätta den ekonomiska återhämtningen och bygga en stark grund för framtiden, med investeringar i medelklassen och en balanserad plan för att krympa budgetunderskottet, säger Chris Van Hollen som med balans menar skattehöjningar.

Barack Obama landade i Char- lotte i North Carolina i går eftermiddag. Han är en helt annan person nu än 2008 när hans hope change yes we can-massmöten lockade tiotusentals åhörare i såväl självklara demokratiska fästen som i nya swing-stater.

Då appellerade den unge oprövade svarte vältalige senatorn nya skaror, nu är han en lite grånad och luttrad sittande president som själv skyller det mesta av motgångarna på ett inbitet och obevekligt konservativt motstånd.

Inför partikonventet ställde Obama upp på intervjuer i ledande medier. Författare till nya digra biografier stod till tjänst med analyser av hur han agerat som president. En ofta nämnd huvudinvändning, vilket säger en del om politiken i USA, är att han inte ägnat sig tillräckligt åt ”back slapping”, alltså varken dunkat donatorers ryggar eller flirtat med kongressledamöter i det egna eller andra partiet.

Häromdagen nämnde till och med en demokratisk kongressman att han rest med George W Bush ombord tre gånger med presidentplanet Air Force One – men aldrig med Obama.

Av allt att döma har den berömda bubblan som Vita huset utgör på sätt och vis passat Barack Obamas personlighet. Han tillbringar helst kvällar och helger med hustrun och döttrarna eller med en inre krets av gamla vänner från Chicago.

Föregångarna, såväl Bush som Bill Clinton, var mer generösa med tid och i förlängningen kampanjmedel – genom att baxa fram partikamrater i deras val till senaten eller representanthuset. Här händer det att Obama glider förbi omnämnandet av lokala partirepresentanter på de egna kampanjmötena.

I talet i kväll, som på grund av risk för åskväder ska hållas inomhus, måste Obama introducera sig på nytt inför den amerikanska väljarkåren och förklara varför republikanernas image av honom är fel – och varför Romney måste stoppas.

–Guvernör Romney ägnade en hel del tid på sitt konvent åt att prata om sig själv och en hel del tid åt att prata om mig, men han talade aldrig om det ameri- kanska folket, sade Obama i en intervju i veckan med USA:s mest spridda tidning, USA Today.

I opinionsmätningarna väger det jämnt och de kommande dryga månaderna kommer respektive sida att göra allt för att svartmåla den andra. Republikanerna pucklade på Obama vid sitt konvent i Tampa och demokraterna svarade med samma entusiasm i Charlotte – med en parad av partiets framtidshopp, som borgmästaren i San Antonio, Julián Castro.

Det som ligger Obama i fatet är i första hand den uppskruvade arbetslösheten och det skenande budgetunderskottet. Och, också indirekt, att han är en ”loner” som inte ställt upp på det ömsesidiga utbyte som är smörjmedel i amerikansk politik. Han i sin tur känner sig missförstådd, för att inte kollegerna förstått att han långsiktigt arbetar för allas bästa och för att han faktiskt sa att han ville nå över partigränserna – inte driva vänsterpolitik.

Ganska exakt två månader återstår till valet när analyserna av Obamas tal tar fart på fredag morgon. Ett par nyheter väntas, men i övrigt kommer Obama att hävda att fyra år till krävs för att fullfölja målen rörande vård, utbildning, energi etcetera. Det är heller ingen tvekan om att kontrasten är stor gentemot Mitt Romneys politiska visioner.