Uppdelningen av EU-länder som är för genmodifierade grödor (GMO) och de som är emot är ganska exakt 50–50, och ingen ruckar på sig. Eftersom EU:s handelsregler inte godkänner fläckvisa säljförbud – alla varor ska få cirkulera fritt och överallt i EU när de en gång godkänts – så är frågan låst.
Precis som för vilken ny substans eller livsmedelsprodukt som helst så är det i dag EU-kommissionen som ger nya grödor grönt ljus för försäljning i hela unionen, efter att livsmedelssäkerhetsmyndigheten Efsa först undersökt om de är farliga för hälsan eller miljön.
Principen är att så länge en gröda bedöms vara ofarlig så ska man inte ta hänsyn till etiska eller politiska spörsmål omkring den, utan den ska kunna säljas.
Men varje gång EU-kommissionen vill godkänna en ny GMO-gröda så drar motståndarländerna i en ”nödbromsklausul” i fördragen, som ger medlemsländerna rätt att i särskilda fall underkänna livsmedelsmyndighetens riskbedömning och EU-kommissionens godkännande, och agera på sin egen misstanke om att grödorna är farliga för miljön eller hälsan.
Efter tolv års lönlösa försök att ta fram en gemensam linje beslutade därför EU-kommissionen nyligen att kasta in handduken och föreslå att medlemsländerna får rätt att bestämma själva om de vill odla GMO-grödor eller inte.
I praktiken innebär detta att GMO-politiken åternationaliseras: ett ovanligt drag i EU-politiken där allt fler politikområden tvärtom förs upp på EU-nivå. Det är också ett tecken på att EU-kommissionen, hårt pressad av framför allt USA som vill in på den europeiska marknaden med nya biotechgrödor, är förtvivlad över låsningen.
Bara några få majssorter och en genmanipulerad potatissort har kunnat godkännas på tolv år.
EU-kommissionen ska nu ta fram en lista med argument som ett medlemsland kan hänvisa till för att vägra odla en GMO-gröda som godkänts för EU i stort.
–Det kan vara sociala eller ekonomiska skäl men också politiska, sade hälsokommissionären John Dalli på EU:s miljöministerråd nyligen.
Kommissionen vill i gengäld få större frihet att godkänna nya grödor. Motståndarländer ska i framtiden inte kunna hänvisa till hälso- eller miljöskäl, eftersom det är uteslutande dessa två skäl som gör att EU-kommissionen inte kan godkänna GMO-grödorna för någon marknad.
Ingen vara får säljas någonstans över huvud taget utan att miljö- och hälsotveksamheter undanröjts, och EU-kommissionen vill ha ensamrätt på att göra miljö- och hälsobedömningen. Länderna kan få peka på andra skäl så länge de respekterar livsmedelsmyndigheten Efsas riskbedömning och EU-kommissionens godkännande.
Kritiska miljögrupper menar att EU-kommissionen kommer att godkänna grödor trots att det vetenskapliga underlaget, enligt dessa grupper, är för svagt.
Och när en GMO-gröda väl blivit godkänd så kan storexportörer av GMO-produkter som Argentina, Brasilien, Kanada och USA, som i dag inte får sälja sina produkter till EU, med WTO-regler i hand starta handelstvister. WTO accepterar inte sociala, ekonomiska eller politiska skäl till säljförbud, utan bara hälso- och miljöskäl.
I dokument läckta från Wikileaks uppmanade USA:s ambassadör i Frankrike, Craig Stapleton, för tre år sedan sin regering att ta fram en lista på vedergällningar för säljförbuden. ”En lista som orsakar viss smärta i hela EU, eftersom detta är ett kollektivt ansvar”, föreslår ambassadören.
Polen, som är starkt emot GMO, sade på miljöministermötet att man inte tror att EU-kommissionens lösning är laglig. Landet får rätt av EU-rådets lagliga experter som pekar på juridiska hål som öppnar för handelsstrider med WTO.
Färsk statistik från EU-kommissionen själv, en så kallad Eurobarometer, visar också att 61 procent av européerna är emot genmodifierade grödor. Bara 23 procent är för.
