Efter många timmars väntan fick fångutväxlingen sin avslutning i Beirut på onsdagskvällen. Den i Israel mångfaldigt livstidsdömde libanesen Samir Kuntar och fyra Hizbollahkrigare togs emot av statens högsta ledare på VIP-delen av Beiruts flygplats och kördes därefter i kortege till den ”segerfest” som det shiitiska Gudspartiet Hizbollah höll i Beiruts södra förorter. Där möttes de av tiotusentals deltagare.

– Vem Samir Kuntar, som är drus, har blivit efter 29 år i israeliskt fängelse vet vi inte, förklarade en libanesisk journalist som väntade på honom på Beiruts flygplats.

Men senare på kvällen fick han och alla andra undrande libaneser svaret när Kuntar i sitt tal hyllade Hizbollahledaren Hassan Nasrallah.

Tidigare på dagen hade stoften efter de israeliska soldaterna Ehud Goldwasser och Eldad Regev, som kidnappades av Hizbollah i en gränsräd den 12 juli 2006, återbördats till Israel. När de svarta kistorna kördes över gränsen i Internationella Röda kors-kommitténs bilar släcktes den sista strimman av hopp hos deras anhöriga om att soldaterna skulle återkomma med livet i behåll.

Shlomo Goldwasser, fadern till en av de döda soldaterna, kräver att få veta om hans son dödades i Hizbollahs gränsräd eller om han dog i fångenskap. Fadern påminner om att Hassan Nasrallah direkt efter kidnappningen sagt att Goldwasser togs till fånga levande.

För Israels president Shimon Peres var det plågsamt att benåda den flerfaldigt livstidsdömde Samir Kuntar och Hizbollahkrigare i utbyte mot de döda soldaterna. Premiärminister Ehud Olmert sade att Israels regering tvingades till denna utväxling på grund av det ansvar staten känner gentemot sina soldater.

I Israel ses Samir Kuntar som en ärketerrorist, en brutal barnamördare, som inte bara tog livet av en israelisk polisman och en ung pappa i staden Nahariya i en räd 1979 utan som även, med sin gevärskolv, krossade pappans 4-åriga dotters huvud mot en sten.

Men i Libanon, där Samir Kuntar fick en hjältes mottagande, ville varken vanliga libaneser eller kommentarerna tro på den versionen.

Att en före detta fånge som Samir Kuntar och de fyra Hizbollahmännen flögs i den libanesiske presidentens helikoptrar till Beiruts internationella flygplats och sedan mottogs med alla de hedersbetygelser som staten förmådde är ytterst stötande för israelerna.

På Beiruts flygplats, där också SvD:s utsända var, rullades röda mattan ut för de fem och fyrverkerier sprakade mot kvällshimlen medan de hälsades tillbaka till sitt hemland av president Suleiman, premiärminister Siniora och talmannen Berri samt av flera hundra andra dignitärer, bland dem religiösa ledare från i stort sett alla Libanons samfund, även kristna kyrkoledare, och ledare från majoritetens 14-mars-rörelse som Saad Hariri.

– Jag säger till Samir Kuntar och hans frigivna vänner (från Hizbollah) att de ska vara stolta över sitt hemland, sitt folk, sin armé och motståndsrörelse, förklarade presidenten i sitt tal.

Iförda Hizbollahs kamouflageuniformer kördes sedan de fem genom triumfbågar till ”segerfesten” i Beiruts södra förorter, där det Iranstödda Hizbollah höll i regin.

I Libanon proklamerades på onsdagen nationell helgdag. Butikerna var stängda, det delades ut godis till förbipasserande på Beiruts gator och för första gången sammanträdde Libanons nya samlingsregering, där även Hizbollah och deras allierade nu har ministerposter.

För palestinier i Libanon blev dagen en bitterljuv händelse. Kroppen efter Dalal Mughrabi – i Israel sedd som terrorist, på palestinsk sida som en ikon, en 19-åring som dog i en gerillaattack för 30 år sedan – väntas återfinnas bland de 199 kroppar som också återbördades till Libanon på onsdagen.

Bitterheten på palestinsk sida är stor över att PLO i förhandlingar aldrig har fått ut kropparna av dem som dödats i Israel för mer än två årtionden sedan. Alla palestinier ser det inte heller som moraliskt försvarbart att kropparna av döda palestinier ska föras till Libanon, ett land där de ser sig som enbart ”gäster”, om än diskriminerade, och som statslösa flyktingar sedan 60 år tillbaka.

Även om Hizbollah ville göra detta till en ”segerdag” finns det förlorare på båda sidor, framför allt de som mist sina anhöriga i den långa arabisk-israeliska konflikten.

Trots fiendskapen finns en viss parallell mellan Israel och Hizbollah. I Israel råder det ett socialt kontrakt mellan armén och allmänheten om att landet aldrig överger tillfångatagna soldater och medborgare. Vare sig de är döda eller levande ska de hem, kosta vad det kosta vill. Och den linjen har nu Hizbollah anammat.