Volymknappen är avstängd, men tysta nyhetsbilder flimrar förbi från tv:n borta i hörnet i Carl Bildts tjänsterum på UD. Han sätter sig så att han har satellitkanalen i sitt synfält när han tar emot SvD för en intervju. Plötsligt stannar han upp mitt i en mening, hans blick dras till tv-bilderna. ”Det där ser ut som israeliska stridsvagnar”, kommenterar han. När så ett demonstrationståg med först gula och därefter gröna fanor drar förbi på tv:n, konstaterar han:

– Det där måste vara Gaza.

I debatten ser vi ofta Sveriges utrikesminister som den arrogante, överlägsne, världsvane som delar ut svidande repliker på slipade politikers vis.

Men en vintereftermiddag på UD, strax innan skymningen faller och det finns något drömskt i ljuset som faller in genom de höga fönstren, visar han en helt annan sida: den stundtals ödmjuke. Avväpnande vänder han plötsligt på frågeställningen och vill veta vad intervjuaren tycker i en enskild fråga, i stället för tvärt om.

Carl Bildts tonfall är till största delen resonerande, analyserande. Ibland blir han historieläraren. Denna eftermiddagsstund är han inte en utrikesminister som vill göra vassa uttalanden, utan snarare den som vill nå resultat. Han talar om den palestinska frågan som ”årets viktigaste”, dock med en reservation om ”att jag kan ha fel”.

Han är djupt engagerad i den nya fredsprocess som startade i Annapolis i USA i höstas och som inbegriper inte bara palestinier och israeler.

– En fred i Mellanöstern måste vara allomfattande och inbegripa de arabiska grannländerna, framhåller han.

Han vill inte gärna spekulera i hur illa det kan gå ifall Annapolisprocessen misslyckas.

– Men det kommer att leda till ett skede där det blir radikalt sämre eller radikalt bättre. Det påverkar regionen i stort och därmed även Europa.

I de samtal som pågår mellan Israel och president Mahmoud Abbas på palestinsk sida finns inte Hamasledarna i Gaza med. Men man kan inte ha en fred som inte inkluderar Gaza, framhåller Carl Bildt.

Han tycker dock inte att det är läge för Sverige eller EU att ompröva bojkotten av Hamas. Han rekommenderar inte heller EU att ha en politisk närvaro i Gaza i dagsläget - trots att han har tagit del av de propåer som visar att bojkottpolitiken har stärkt de mest extrema ledarna inom Hamas, som den hårdföre Mahmoud Zahar, medan pragmatikerna marginaliserats.

Frågan om huruvida omvärlden ska tala med Hamas ligger i händerna på president Abbas och premiärminister Fayyad (på Västbanken), betonar han.

– De måste ta ledningen i den palestinska försoningsprocessen. De säger att Hamas statskupp i Gaza måste vridas tillbaka, att det måste bli någon sorts konstitutionell ordning. Det förefaller mig vara en rimlig ståndpunkt. Jag tror inte att vi ska göra något som rycker undan mattan för dem, för de är den mest moderata, kompetenta och fredsinriktade palestinska ledning vi någonsin har haft.

Carl Bildt var på en konferens i Israel strax innan Gazas gränsbarriär i Rafah stormades. Vad sade han till utrikesminister Tzipi Livni om belägringen av Gaza?

– Att den är kontraproduktiv. De israeliska ledarna befinner sig under starkt inrikespolitiskt tryck att göra något mot de raketer som regnar ned över en stad i Israel. Det kan jag förstå. Tonläget i den israeliska debatten är att ”vi måste göra något, vad som helst”. Mitt budskap är att man inte ska göra något kontraproduktivt. Tittar man på vad som har hänt sedan de började med dessa mer restriktiva åtgärder mot Gaza har antalet Qassamraketer ökat kontinuerligt.

Han delar intrycket att belägringen av Gaza slår mot det svagaste, inte mot Hamas, eftersom de kan få in sina pengar och vapen via tunnlar till Sinai.

– Jag påpekade detta under mitt besök i Israel. De redovisade sin bedömning av hur mycket pengar som Hamas får in från Iran. Det var höga siffror. Jag har ingen möjlighet att verifiera det. Men om detta stämmer så har sanktionerna ingen som helst betydelse för Hamas.

Belägringen av Gaza handlar alltså inte om att nå resultat utan är israelisk inrikespolitik?

– Ja, i rätt stor utsträckning tror jag att det är så. Ibland i politiken finns det ett tryck att göra något även om detta något kanske är mindre klokt.

– Vi kan diskutera situationen i folkrättsliga termer. Men ska man göra intryck på israeliska beslutsfattare är det bättre att diskutera vilken politik som fungerar. Och den här politiken har fört dem bakåt.

Hamas premiärminister Ismail Haniya sägs nu gömma sig under Israels jakt på de skyldiga till raketattackerna.

– Rätten till självförsvar ska utövas med proportionalitet. Utomrättsliga avrättningar ställer vi oss avvisande till. Människor dör i krigshandlingar men avrättningar är inte acceptabelt. Att avgöra vem som är skyldig ska ske i en rättsprocess. Jag har inte tillräckligt tydlig bild av var ansvaret för raketbeskjutningen ligger.

Carl Bildt resonerar kring vad som kan vända på dagens farliga utveckling.

– Jag såg en opinionsmätning som visade att Hamas har vunnit terräng på Västbanken. Men jag är rätt övertygad om att, ifall man får fart på fredsprocessen, den kommer att stärka Abbas och premiärminister Fayyad på Västbanken. Den kommer med all sannolikhet att stärka dem också i Gaza.

– För även om extremisterna nu breder ut sig har de med all sannolikhet inte majoritetsstöd i Gaza. Det finns möjlighet att genom en fredsprocess mobilisera de mer moderata elementen oavsett om de råkar kalla sig Fatah, Hamas eller något annat för dagen. Då tror jag att de vill vara med på ett eller annat sätt. Men då måste något hända på marken och i processen.

I fredsprocessen sker ingen medling. Det kan bli aktuellt i ett slutskede, tror Bildt. Samtidigt pekar han på de olika sakfrågor som förbereds. Kvartettens Tony Blair arbetar med ekonomiska frågor, USA-generalen Jones med att ta fram säkerhetsmodeller för ett slutligt fredsavtal.

– Vi bygger hela tiden upp en beredskap med komponenter i ett fredspaket så att de finns tillgängliga när och om det börjar röra sig mot en överenskommelse. Jag tycker också att vi bör accelerera förberedelserna: diskutera hela implementeringsfasen. Nu är, kanske paradoxalt, den enklaste delen att nå ett avtal mellan parterna. Om man lyckas med det är blir genomförandefasen svårare och kommer att sträcka sig över en serie av år, säger Bildt.

Han kan med sitt ”vi” ge bränsle till de utländska diplomater som spekulerar i om Carl Bildt kommer att bli EU:s näste ”utrikeschef”, den dag Javier Solana träder tillbaka.

Bildt har tidigare i SvD talat om en europeisk säkerhetspolitisk roll i Mellanöstern. Vad menar han med den?

– Till att börja med att det blir en mycket stor ekonomisk komponent och då förhoppningsvis något annat än det vi gör i dag - det vill säga ge kontantstöd till den palestinska myndigheten vilket i praktiken är lite av ett socialbidrag till Palestina. Då kan vi i stället bidra till att få ekonomin att fungera.

– Men sedan måste det till säkerhetslösningar. Jag tror de blir avgörande. Tidigare har Israel ställt sig avvisande till varje typ av internationalisering av säkerhetslösningar - undantagen är Unifil i Libanon och fredsavtalet med Egypten. Men nu tror jag det finns en öppenhet för en internationell säkerhetsnärvaro som ett led i en fredsöverenskommelse. Då kommer den internationella närvaron med all sannolikhet att till mycket stor del vara europeisk. Om flaggan kommer att vara EU:s eller Natos vet jag inte.

Han tror inte att Israel kommer att kunna lägga över ansvaret för Gaza på Egypten.

– Det kan mycket väl finnas de på israelisk sida som vill göra det. Det har man försökt i 60 år. Men den egyptiska inställningen i den frågan är kristallklar: det kommer inte att inträffa. Samtidigt är den palestinska enigheten om att Västbanken och Gaza hör samman lika kristallklar. Liksom för all del den europeiska och amerikanska inställningen.

Men finns det något tryck internationellt om att avtalet för att skapa en förbindelselänk mellan Gaza och Västbanken ska tillämpas - det som skulle kunna sätta fart på ekonomin?

– Ja, det finns ett tryck. Det förekommer ständigt i samtal med israeliska företrädare. De säger ibland att de har gjort vissa lättnader. Men dem behöver man väl ta fram förstoringsglasen för att se.