När Hamas tog makten i Gaza svarade Israel med att införa en blockad i juni 2007. Sedan dess har livet bara försämrats för landremsans 1,5 miljoner invånare. Efter Ship to Gaza-aktionen i fjol lättade Israel något på sin blockad. Betyder detta att Gazaborna har fått det bättre?
–Absolut inte! säger Christopher Gunness, som är talesman för Unrwa, FN:s byrå för palestinska flyktingar.
–Denna så kallade lättnad har gjort väldigt liten skillnad när det gäller det dagliga livet för människorna här. Det enda är att de rikare blir ännu rikare och de fattiga ännu fattigare, säger den Gaza-baserade Gunness till SvD.
Enligt Unwra har antalet fattiga som söker hjälp tredubblats på ett år – från 100000 till 300000.
–De som kommer till oss för att få bistånd är sådana som tjänar mindre än 1:60 dollar per dag. Det säger rätt mycket om fattigdomsnivån här.
Unrwa publicerade nyligen en rapport om jobbsituationen i Gaza; den visar att drygt 45 procent av den arbetsföra befolkningen är arbetslös.
–Försök hitta ett samhälle i världen där detta inte skulle vara ett katastrofläge, säger Gunness.
Rapporten visar också att Hamas är den arbetsgivare som växer snabbast, medan den privata sektorn tappar. Han ser den israeliska blockaden som en kollektiv bestraffning av 1,5 miljoner Gazabor, varav drygt hälften är barn.
–Detta måste få ett slut. Blockaden är kontraproduktiv. Den för inget gott med sig för någon.
Efter vårens folkresning i Egypten har övergångsregeringen där lättat lite på reglerna för gränspassagen till och från Gaza.
–Men detta gäller människor, inte varor. Livsmedelsförsörjningen kan bara klaras via ordentliga gränspassager från Israel, påpekar Gunness.
I onsdags sade Israels informationsminister Yuli Edelstein enligt nyhetsbyrån AP att det inte finns någon humanitär kris i Gaza. Gunness vänder på situationen:
–Om man skulle sätta upp ett stängsel runt Tel Aviv och släppa in tvåhundra lastbilar per dag, och någon då skulle säga att det inte är någon humanitär kris – då skulle han anklagas för antisemitism, säger Gunness som ser ”en kris i alla avseenden” i Gaza.
Han ser en hälsokris; 95 procent av vattnet i Gaza är odrickbart, antalet fall av diarré ökar stadigt sedan 2005 och miljoner liter avloppsvatten går rätt ut i havet varje dag. Han ser en energikris; ständiga strömavbrott eftersom det inte finns tillräckligt med diesel för att driva elverken. Han ser en kris vad gäller skolbarnens mentala hälsa; 100 skolor måste byggas på tre år, Unrwa tvingas ge psykologhjälp till barn som traumatiserats av våld och krig.
–Blockaden påverkar varje aspekt av livet, särskilt barnen i Gaza, säger han och påpekar att Unwra har 10000 anställda på fältet i Gaza, vilket gör att FN-organet kan bedöma den humanitära situationen bättre än israelerna.
Sveriges biståndsminister Gunilla Carlsson besökte Gaza för första gången i förra veckan: ”en sorglig syn”, tycker hon efter att ha sett alla husruiner och en privat sektor slagen i spillror. Sverige ger cirka 700 miljoner kronor i stöd till Gaza i år, bland annat till ett vatten- och avloppsprojekt. Men arbetet fördröjs för att byggmaterial inte kommer in i tid. Den israeliska blockaden och byråkratin fördyrar Unrwas insatser med runt 100 miljoner kronor.
–Vi har påtalat detta gång på gång för israelerna. Situationen i Gaza kan inte lösas så länge isoleringen består.
–Läget är både politiskt och mänskligt krisartat. Därför är det så viktigt att man går tillbaka till förhandlingsborden och att den palestinska försoningen påbörjas, säger Gunilla Carlsson till SvD.
