Det samlade omdömet tycks vara att den bara är en halv framgång - ett steg framåt men otillräcklig i det långa loppet.

Beslutet att sätta ett tak för temperaturhöjningarna på två grader, samt att i-länderna ska minska sina utsläpp av växthusgaser med 80 procent och världen i sin helhet med 50 procent till 2050, får visserligen beröm. Men bedömningen är att detta ändå är en halvmesyr.

- Det är ett ganska stort och viktigt steg i rätt riktning. Och det är lite överraskande att man kunde enas om tvågradersmålet. Men det saknas överenskommelser om vilka minskningar som ska göras på medellång sikt, fram till 2020, säger Svante Axelsson, generalsekreterare i Naturskyddsföreningen.

Målsättningen på medellång sikt är den springande punkten, anser de flesta. Om tvågradersmålet ska nås måste utsläppen, enligt FN:s klimatpanel (IPCC) minskas med 25-40 procent fram till 2020. På G8-mötet sades ingenting om detta - av den enkla anledningen att USA, Kanada, Japan och Ryssland förmodligen inte anser sig kunna klara så kraftiga åtaganden.

Anders Wijkman, tidigare ledamot för Kristdemokraterna i EU-parlamentet, säger sig ha viss förståelse för USA:s position.

- De sitter i en oerhört besvärlig sits efter åtta år med Bush. Det får inte bli så att man ställer idiotkrav som inte går att uppfylla, säger Wijkman.

Å andra sidan är det ett faktum att klimatet inte tar några politiska hänsyn. I det perspektivet är överenskommelsen, enligt Wijkman, knappast ett stort steg framåt.

- Dessutom får man inte glömma att den stora pärsen blir att få med Kina och Indien på detta. Det är fortfarande oklart vem som ska betala för klimatåtgärderna, och så länge den frågan är olöst kommer kineser och indier att värja sig, säger han.

Sammantaget ser det med andra ord ganska mörkt ut inför mötet i Köpenhamn i december då ett nytt klimatavtal ska sys ihop. Men Wijkman anser att man inte ska stirra sig blind på att få till en fullständig överenskommelse vid det datumet.

- Köpenhamn är bara ett steg på vägen, säger han.