De andra stora problemen med Polens, Storbritanniens och Nederländernas särkrav tycktes vara på väg mot en lösning under fredagskvällen.

Den fria och lika konkurrensen är en hörnsten i EU:s ekonomiska samarbete. På EU:s inre marknad, med fri rörlighet för varor och tjänster, ska alla företag spela efter samma marknadsekonomiska regler.
Mot den bakgrunden uppstod en strid vid toppmötet, när EU:s konkurrenskommissionär Neeli Kroes upptäckte att mötets ordförande, Tysklands förbundskansler Angela Merkel, strukit formuleringen om fri konkurrens som ett centralt mål i den nya fördraget. Det var den nye franske presidenten Nicolas Sarkozy som krävt att formuleringen skulle bort. Han vill ha så lite inblandning som möjligt från EU-kommissionen i fransk näringspolitik och skydda jobben i de stora statliga franska företagen, som ofta fungerar som monopol.
Merkel accepterade att stryka formuleringen i målkapitlet, eftersom den fria konkurrensen ändå finns inskriven på andra ställen i fördraget.

Detta ville dock inte kommissionen acceptera. Strykningen skulle kunna uppfattas som en politisk signal om att den fria konkurrensen plötsligt blivit mindre viktig i EU. Kommissionen fick under loppet av fredagen fler och fler länder (däribland Sverige) med sig. Plötsligt hade den redan mycket svåra förhandlingen fått ett nytt allvarligt problem.
Angela Merkel såg sig tvungen att försöka hitta en kompromiss, för att sedan ta itu med de stora problemen.
Kompromissen blev att det tydligt skrevs in att den inre marknaden bygger på fri och lika konkurrens. Formuleringen placerades dock inte bland målen, utan på ett annat ställe i textförslaget.
Med detta förklarade sig alla nöjda och konflikten kunde avföras.