Israeliska ambassader runt om i världen har höjt sin beredskap. Många befarar att det på sikt kommer att leda till ett nytt Libanonkrig, värre än det 2006.
– Det är en upptrappning utan tvekan som är allvarlig. Och det understryker att även om den palestinska frågan är den viktigaste så måste en fred vara allomfattande. Det handlar inte bara om det israelisk-palestinska. Vi måste ta in Libanon, Syrien med Golanhöjderna och fler komponenter i detta, kommenterar Bildt.
– Vi behöver ett komprimerat slutskede där alla eftergifter, kompromisser, segrar, förluster sker inom ett så begränsat tidsspann att slutomdömet blir det som avgör: fred eller inte fred. Inte de enstaka komponenterna. I fredsprocessen sker ingen medling. Det kan bli aktuellt i ett slutskede, tror Bildt.
Samtidigt pekar han på de olika sakfrågor som förbereds. Kvartettens Tony Blair arbetar med ekonomiska frågor, USA-generalen Jones med att ta fram säkerhetsmodeller för ett slutligt fredsavtal.
– Vi bygger hela tiden upp en beredskap med komponenter i ett fredspaket så att de finns tillgängliga när och om det börjar röra sig mot en överenskommelse. Jag tycker också att vi bör accelerera förberedelserna: diskutera hela implementeringsfasen. Nu är, kanske paradoxalt, den enklaste delen att nå ett avtal mellan parterna. Om man lyckas med det är blir genomförandefasen svårare och kommer att sträcka sig över en serie av år, säger Bildt.
Han kan med sitt ”vi” säkert ge bränsle till de utländska diplomater som spekulerar i om Carl Bildt kommer att bli EU:s näste ”utrikeschef”, den dag Javier Solana träder tillbaka.
Bildt har tidigare i SvD talat om en europeisk säkerhetspolitisk roll i Mellanöstern. Vad menar han med den?
– Till att börja med att det blir en mycket stor ekonomisk komponent och då förhoppningsvis något annat än det vi gör i dag – det vill säga ge kontantstöd till den palestinska myndigheten vilket i praktiken är lite av ett socialbidrag till Palestina. Då kan vi i stället bidra till att få ekonomin att fungera.
– Men sedan måste det till säkerhetslösningar. Jag tror de blir avgörande. Tidigare har Israel ställt sig avvisande till varje typ av internationalisering av säkerhetslösningar – undantagen är Unifil i Libanon och fredsavtalet med Egypten. Men nu tror jag det finns en öppenhet för en internationell säkerhetsnärvaro som ett led i en fredsöverenskommelse. Då kommer den internationella närvaron med all sannolikhet att till mycket stor del vara europeisk. Om flaggan kommer att vara EU:s eller Natos vet jag inte.
Han tror inte att Israel kommer att kunna lägga över ansvaret för Gaza på Egypten.
– Det kan mycket väl finnas de på israelisk sida som vill göra det. Det har man försökt i 60 år. Men den egyptiska inställningen i den frågan är kristallklar: det kommer inte att inträffa. Samtidigt är den palestinska enigheten om att Västbanken och Gaza hör samman lika kristallklar. Liksom för all del den europeiska och amerikanska inställningen.
Men finns det något tryck internationellt om att avtalet för att skapa en förbindelselänk mellan Gaza och Västbanken ska tillämpas - det som skulle kunna sätta fart på ekonomin?
– Ja, det finns ett tryck. Det förekommer ständigt i samtal med israeliska företrädare. De säger ibland att de har gjort vissa lättnader. Men dem behöver man väl ta fram förstoringsglasen för att se.
