Franska arbetare och studenter fortsatte igår sina protester mot regeringens pensionsreform med nya oroligheter som följd. 367 gymnasieskolor deltog i gårdagens strejk. Gymnasieeleverna Alice, Stella, Julie och Aline deltog i det stora demonstrationståget med start vid Place d’Italie i Paris sydöstra delar.

– Vi vill inte få sämre pension än våra föräldrar, säger de fyra 16-åriga flickorna. Man måste alltid slåss för sina rättigheter och det redan nu i ung ålder. För det gäller vår och sedan också våra barns framtid, säger de.

Nästan 75 procent av fransmännen stöder protesterna som vänder sig emot planerna att höja den tidigast möjliga pensionsåldern med två år, från 60 till 62 år, en åtgärd som regeringen anser nödvändig.

– Vi ungdomar är som en tub tandkräm, påpekar Alice. När man väl pressat ut tandkrämen är det svårt att få in den igen.

Under måndagen drabbade kravallpolis och ungdomar samman utanför gymnasieskolor i Nanterre och Lyon. Flera skolelever skadades och polisen använde tårgas.

– Det kommer att bli svårt att få in oss i klassrummen igen, tror flickorna.

Protesterna håller även på att få andra konsekvenser. I veckan har bränslet börjat ta slut på många av landets bensinstationer. Anställda vid ett dussintal raffinaderier är i strejk, liksom långtradarchaufförer som startat med maskningsaktioner runt om i landet. Man talar till och med om att varuhusen kommer att få brist på varor inom kort.

På Place d’Italie går 46-åriga Cathérine Aoustin med ett anslag utanpå jackan. Där står ”För ett rättvisare Frankrike”.

Hon förklarar att missnöjet mot pensionsreformen även bottnar i en enorm ilska mot Nicolas Sarkozy.

– När han valdes till Frankrikes president 2007 hade vi hopp om att han skulle kämpa för att folk skulle få det bättre. Idag kämpar folket för sin överlevnad, säger hon.

– De svagaste i samhället har blivit allt fattigare medan de rika har blivit rikare. Det är ett fruktansvärt samhälle, tycker hon.

Hög arbetslöshet, låga löner, försämrad köpkraft, högt budgetunderskott, hundratusentals hemlösa och rasism mot romer har gjort att presidentens stöd sjunkit till under 30 procent bland väljarna.

– Det är den lägsta siffran en sittande fransk president någonsin haft i en opinionsundersökning, konstaterar Thierry Desjardins, före detta chefredaktör på högertidningen Le Figaro. Han röstade själv på Sarkozy men är djupt besviken.

– De flesta fransmän har fått det sämre sedan han kom till makten. Enbart de redan välbärgade njuter livets goda dagar. Men ett sådant samhälle kan inte hålla i längden. För man måste dela med sig, säger han.

Gårdagen var sista chansen att få regeringen att backa om pensionsreformen. Nationalförsamlingen har redan sagt ja och imorgon kväll är det upp till senaten att ta ställning till den. Men att läget är oroligt i Paris råder det ingen tvekan om.

– Minsta lilla gnista kan tända eld på samhället. Vi har ju vanan inne av att göra revolution i Frankrike, säger Thierry Desjardins oroligt.

Vid flera tillfällen tidigare har miljoner fransmän demonstrerat utan att det fått allvarliga konsekvenser. 1982 var man emot en ny skolreform och 2006 var det stora ungdomsprotester mot en arbetsmarknadslag. Året före var det våldsamma kravaller i förorterna. Men nu diskuteras i tv-debatter på allvar att revolution hotar.

– Många har romantiska drömmar om en ny revolution och de kan därför inte inse dess allvarliga konsekvenser, påpekar Thierry Desjardins. Han poängterar att en minirevolution skulle förvärra läget och budgetunderskottet i den franska ekonomin.

Samtidigt höjer han ett varnande finger för att det kan ligga i presidentens strategi att låta läget gå till det yttersta.

– För om det blir kaos skulle han kunna ingripa som en beskyddare som tar Frankrike ut ur våldsamheterna.

Om så blir fallet skulle Sarkozy kunna utlösa nyval, ett och ett halvt tidigare år än beräknat. I brist på starka kandidater inom oppositionen skulle han då kunna vinna mot alla odds.

– Men frågan är om det skulle gagna Frankrike. Hittills har presidenten inte lyckas lösa de många problem som existerar i Frankrike, understryker Thierry Desjardins.

En bit längre bort skallar slagorden när flera hundratusental människor vandrar i demonstrationståget. I vimlet hörs en förtvivlad röst:

– Även om vi själva får en hyfsad pension är det osäkert hur det kommer att gå för våra barn. Vi måste därför slåss så att deras framtid inte blir sämre än vad den är idag.