Ett batteri gula cyklar lånas ut gratis, med ett id-kort eller ett pass som enda pant. Nelly Ramírez Aragon vilar benen på en bänk och berättar skrattande att hon inte har suttit på en cykel på mer än åtta år.
– Cykla till jobbet? Nej, det vore för farligt med all trafik. Fast jag har tur och kan promenera, säger Nelly Ramírez Aragon.
För 25–30 år sedan var Mexico City ökänt för sin hälsofarliga gulgrå luft. De höga vulkaner som omger den utspridda staden skymtade sällan genom det massiva diset från hundratusentals avgasspyende folkataxibilar och minibussar.
Åtgärder som att fordon bara fick köras varannan dag ledde bara till att den som hade råd köpte en bil till.
Krafttag började tas för några år sedan, nu dessutom stadfäst i en Grön plan, med utfasning av äldre fordon, stängning av kolkraftverk och ett ökat antal separata filer för busslinjer.
Föroreningshalterna numera är inte högre än i en normal storstad och den populäre borgmästaren Marcelo Ebrard deltog i miljökonferensen i Rio de Janeiro med råd om hur megastäder i Tredje världen ska komma tillrätta med trafik och smog.
I gamla stan, Centro Histórico, kan man ta en cykeltaxi eller låna en av gratiscyklarna. Folk förväntas sortera skräpet de slänger i en papperskorg för organiskt avfall och en för plast, plåt och glas. Gruppen VerdMx har skaffat sponsorer till mer spektakulära projekt, som en grön triumfbåge över gatan Insurgentes, som början till visionen med växter på husväggar, tak och torg.
Men, trafiken i metropolen med minst 20 miljoner invånare förblir massiv, även om köbildningen kan minska när ett par av genomfartslederna får en andra våning.
Andra miljöproblem inbegriper sopbergen på uppskattningsvis 9000 ton per dag och ett okontrollerat byggande uppför bergssluttningarna, utan vatten och avlopp. De berömda kanalerna i Xochimilco, som ingick i ett sofistikerat bevattnings- och transportsystem, som anlades av indianerna före conquistadorerna, håller på att slammas igen.
I presidentvalet den 1 juli segrade Enrique Peña Nieto i det gamla statsbärande PRI-partiet vars presidenter utnämnde borgmästaren i Mexico City (och som sedan ofta själv blev president). Men i huvudstaden vann vänsterkandidaten i Ebrards PRD, Miguel Ángel Mancera, i vad som inte kan kallas annat än en jordskredsseger, mer än 60 procent av rösterna.
Politiken i Mexico City är progressiv, med legalisering av samkönade äktenskap, abort upp till tolfte veckan, förenklade skilsmässor och bidrag till ensamstående mödrar. Brottsligheten är låg, bortsett från rån, utan den typ av brutalt våld som hemsöker stora delar av övriga landet.
Mancera innehar för närvarande posten som ansvarig för säkerheten och i valrörelsen höll han fram den minskade kriminaliteten, som åstadkommits med en kraftig förstärkning av polisen och 13000 övervakningskameror.
Polisnärvaron är förvisso synlig överallt, som inne i centrala stadsdelarna som också moderniserats med gågata och nya fräsiga butiker – och på andra håll finns flera nya spännande museer, däribland telekommogulen Carlos Slims Museo Soumaya.
