1979 blev vändpunktens år för den 22-årige Usama bin Ladin. Detta år, när han tog sin ingenjörsexamen, var det stora omvälvningar i den islamiska världen. I Iran ropade revolutionsledaren ayatolla Khomeini att ”det finns inga kungar i islam”. I den heliga staden Mecka ockuperade ultraortodoxa saudier Stora moskén i protest mot kungahusets utsvävande liv.

Denna heliga plats hade tidigare Usamas far, storbyggmästaren Mohammed bin Awad bin Ladin, fått hedersuppdraget att renovera. Men nu krossades moskéockupanterna av saudiskt stål och inkallade franska specialstyror. Usama bin Ladin kokade. Han såg ockupanterna som martyrer.

Det skulle komma mer. Mot slutet av 1979 gick trupper från Sovjetunionen in i Afghanistan. Usama bin Ladin ville delta i jihad mot de ogudaktiga kommunisterna. Men först tvingades han svika ett löfte till sin mor att inte ta sig in i Afghanistan. Saudiarabiens styrande ville förbjuda honom att gå upp i de afghanska bergen, så att inte sovjetiska trupper skulle lägga vantarna på denne man som hade så nära band till Huset Saud.

Usama föddes som det sjuttonde barnet av totalt 52 efter storbyggmästaren Mohammed bin Awad bin Ladin, en invandrare från det karga Hadramaut i södra Jemen. Fadern, som dog när Usama var elva, förblev analfabet men var en mästare på byggnation som vann kungahusets förtroende. Hans mor var byggmästarens tionde hustru, en skönhet från Syrien som föredrog franska designkläder framför svart slöja. Usama växte upp i rikedom i det mångkulturella Jidda, porten för miljoner pilgrimer varje år. Han var en strängt troende ung man, som inte deltog i sina syskons partyliv i utlandet. Och han brann för annat än byggen av vägar, broar och fastigheter.

I Afghanistan inspirerade han tusentals arabiska frivilliga som slogs mot de sovjetiska ockupanterna. Saudiarabiens dåvarande spionchef prins Turki al-Faisal såg till att länka samman hans frivilliga med Pakistans underrättelsetjänst och finansiering från CIA.

1989, efter Sovjetunionens förödmjukande reträtt från Afghanistan, återvände han till hemstaden Jidda. Han hade då en hjälteaura och sågs som afghan-arabernas obestridde ledare. Många saudier såg i honom en ödmjuk, sträng, from och självutplånande man, någon som stod för ideal de själva vördade (den stränga salafistiska religionstolkning som anses gå tillbaka till förfädernas tro). Hans asketiska liv stod i kontrast till de saudiska prinsarnas, och särskilt kung Fahds, vräkiga liv.

Men efter några år var han berövad sitt saudiska medborgarskap och efterspanad som världens mest ökände terrorist, medan salafist-jihadister inspirerades av honom på Arabiska halvön, i Irak, i Nordafrika, i de afghanska bergen, och i Europa.

Vad hände på vägen?

1989–90 ville Usama bin Ladin skicka arabiska frivilligkårer till Sydjemen för att störta den marxistiska regimen där. Men spionchefen prins Turki, sedermera ambassadör i Washington och London, tyckte det var en dålig idé.

Kort därefter, när Irak under Saddam Hussein invaderade grannlandet Kuwait 1990, bönföll Usama den saudiske kungen att inte släppa in amerikanerna för att kasta ut Saddam ur Kuwait. Men Usama bin Ladin och hans meningsfränder blev överkörda. Snart fanns ett par hundra tusen amerikanska soldater på helig saudisk mark, däribland också kvinnliga piloter och soldater som körde bil, till och med i kortbyxor.

Usama bin Ladin etablerade sig i Sudan. I faderns anda byggde han vägar och fick betalt i jordegendomar när Khartoum inte kunde betala med pengar. 1994 berövades han sitt saudiska medborgarskap. 1996 blev han utvisad från Sudan efter amerikanska påtryckningar.

Hans hat till USA växte. Han organiserade al-Qaida (Basen) som 1998 sprängde USA:s ambassader i Nairobi och Dar es Salam. Fler terroristattentat följde på det, antingen med Usama bin Ladin och vapendragaren Ayman Zawahiri som hjärnorna eller som jihadismens inspiratörer. Terrordåden i Washington och New York den 11 september 2001 blev de mest spektakulära och blodiga. 15 av 19 självmordsbombare där var saudier.

2003 när jag besökte saudier i deras hem i Riyadh hade många ännu svårt att följa med i myndigheternas tvära kast. Saudiska medborgare förväntades då betrakta Usama som ett avskum, efter att tidigare ha sett honom som en hjälte. I marknadskvarteren i Riyadh berättade jemenitiska försäljare viskande – när mina saudiska övervakare var utom hörhåll – att ”alla” där gillade UBL.

Men 2011 präglas arabvärlden av en demokratiseringsrörelse, inte av al-Qaida. Kommentatorer i arabvärlden understryker att de flesta av offren för al-Qaidas attentat världen över själva är muslimer.

Usama bin Ladins kropp är nu sänkt i havet enligt islamisk tradition, heter det från USA. Därmed slipper hans fiender och offer risken för att det ska växa fram en kultplats kring hans grav.

Men något sådant hade också varit kätterskt för en man som Usama bin Ladin. Att göra gravar till kultplatser strider mot den islamtolkning han stod för.