Anna Sundell, statsvetare vid Lunds Universitet, knuten till Centrum för Mellanösternstudier:

Vad ligger bakom den massiva protestvågen?

Det finns ett allmänt missnöje med regimen i Egypten. Folk är trötta på polisbrutalitet, kontrollerad media, försämrade levnadsförhållanden och på det undantagstillstånd som varat i 30 år nu.

Varför satte demonstrationerna igång just nu?

Främst var det protesterna i Tunisien, de berodde i sin tur på höga priser på mat och andra basvaror plus ett allmänt missnöje med regimen och stor arbetslöshet. De sakerna gäller även för Egypten. Samtidigt som protesterna i Tunisien förekom demonstrationer i Egypten men det var när man såg resultatet i Tunisien som de fick ny glöd.

Vilka står bakom upproret?

Det är urban medelklassungdom som varit drivande även om det nu vuxit sig starkare än så. De är bland annat missnöjda med att många högutbildade i Egypten går arbetslösa och de som får jobb har så dåligt betalt att de knappt kan försörja sig. Samtidigt finns det grupper som är väldigt rika. Klyftorna i landet är stora.

Vilka politiska grupper finns med i proteströrelsen och hur förhåller de sig till varandra?

Det tycks inte vara några direkta organisationer som ligger bakom protesterna, det är mer ett slags folkligt uppror. De politiska partierna i oppositionen är väldigt korrupta och har inget stöd. Den enda organisationen som setts till är det muslimska brödraskapet men de har inte varit tongivande.

Vad vill demonstranterna uppnå?

Helst verkar man vilja bli av med regimen och Mubarak helt och hållet. De vill också ha reformer när det gäller exempelvis pressfrihet och att undantagstillståndet upplöses. Det är framförallt sekulära frågor som fri- och rättigheter som har lyfts fram.

Hur kommer de att agera för att nå dit?

Det har gått ganska långt nu och de ha uppnått vissa delmål. Mubarak har gjort eftergifter som att lösa upp regeringen och utse en vicepresident. Med största sannolikhet kommer demonstrationerna att fortsätta, helst vill man se Mubarak ge sig av.

Vilka alternativa ledare finns om Mubarak avgår eller störtas?

Alternativen är inte så tydliga. Regimen har under åtminstone 30 år verkat för att kväva oppositionen och använt de politiska partierna som marionetter. ElBaradei har inte heller något direkt folkligt stöd även om han är en känd person, möjligen kan man spekulera i att han kan leda landet under en övergångsperiod.

Var står militären?

Det är en fråga som den här revolten står och faller med.

Om militären inte visar fortsatt stöd för Mubarak är det läge för honom att packa sin väska och ta första bästa flyg. Det är militären som har tagit över funktionen att upprätthålla allmän ordning och försvara strategiska institutionen i samhället.

Vad krävs för att Egypten ska bli ett öppet och demokratiskt land?

Det måste till förändringar inne i landet. Jag tror även att det krävs att västerländska regeringar visar ett mer direkt stöd. Inte bara i ord utan även i handling, att USA villkorar sitt enorma bistånd till den egyptiska regimen och på allvar kräver demokratiska reformer. Detsamma gäller för EU som också är en viktigt spelare i arabvärlden.

Vad kan komma att hända i landet på kort – och på lång sikt?

De här dagarna är väldigt avgörande. Antingen lyckas regimen klamra sig fast med Mubarak i toppen och trötta ut demonstranterna eller så går det så långt att regimen ger upp och flyr. Oavsett vad som sker på kort sikt har protesterna redan tvingat fram vissa reformer.

Borhanedin Yassin, universitetslektor i Mellanösternkunskap vid Lunds universitet:

Kan krisen komma att sprida sig till andra länder i regionen?

Staterna som kan drabbas är antingen fattiga eller har andra mekanismer som gör dem instabila. Jemen och Jordanien är två exempel. Gulfstaterna kan fortfarande skydda sig mot den här vågen av revolter eftersom de besitter en stark historisk och kulturell legitimitet samtidigt som de har oljefyndigheter och rikedomar.

Hur skulle ett maktskifte i Egypten påverka regionen?

Blir det ett drastiskt maktskifte som många befarar, inte minst USA och Israel, kan det gå som i Algeriet där de islamistiska grupperna hindrades från att delta i valet, något som ledde till våld och inbördeskrig. Men om det blir ett successivt maktskifte och Mubarak hinner skapa nya strukturer som accepteras av de andra aktörerna, då kan det gå lugnt till.