Den amerikanska befälhavaren i Afghanistan, general Stanley McChrystal, har de senaste veckorna tvingats ta emot två rejäla smällar.
För det första finns inget stöd hos de lokala klanledarna för den offensiv i Kandahar som USA hade hoppats skulle innebära vändpunkten i kriget.
För en dryg vecka sedan tvingades Stanley McChrystal under ett Natomöte i London konstatera att ”om vi ska skydda befolkningen måste de vilja bli skyddade av oss”.
För det andra har erfarenheterna från jordbruksdistriktet Marja – där USA tillsammans med afghanska styrkor i februari genomförde den största militära offensiven på nio år – inte varit speciellt goda. I förra veckan avslöjade Washington Post detaljer som visade hur svårt amerikanerna har att vinna lokalbefolkningens förtroende trots att de har öst in dollarmiljoner i civila projekt i Marja.
När kvinnliga marinsoldater försökte få afghanska kvinnor till möten dök inte en enda kvinna upp. Och vid ett annat projekt som skulle kunna ge 10000 afghaner tillfälligt arbete var det bara 1200 som var intresserade trots en hög arbetslöshet.
Rädslan för talibanerna är också befogad. Minst tolv invånare i Marja har mördats efter att ha anklagats för samarbete med amerikaner eller representanter för regimen i Kabul. Stadens ende bagare flydde också efter att hans son kidnappats för att pappa sålt bröd till utländska soldater.
I en undersökning av den internationella tankesmedjan ICOS, där 400 afghaner i regionen tillfrågats, uppgav majoriteten att den militära insatsen hade haft en negativ inverkan för förtroendet för de utländska styrkorna. 67 procent hävdade att det var fel att dessa över huvud taget var i Helmand.
Men det kommer olika signaler om utvecklingen i södra Afghanistan. Jan Dunmurray, lärare vid Försvarshögskolan och en av Sveriges mest initierade bedömare av Afghanistan, är försiktigt optimistisk.
Dunmurray har varit chef för såväl internationella som svenska styrkor i Kabul och Mazar-e-Sharif. Han var på plats 2004 och upplevde den optimism som frodades efter att Hamid Karzai valdes till president för första gången.
Den svenske officeren har därefter också upplevt hur optimismen hos afghanerna förbytts i en allt djupare pessimism i takt med att regeringens löften om förbättringar inte infriats och talibanerna från 2006 tagit över allt fler provinser.
–Men nu tror jag att det har blivit ett trendbrott. Jag tror att talibanernas styrka har nått sin kulmen och att det finns positiva tecken. Fler människor har fått arbete och den afghanska armén har blivit starkare och större. Den består av omkring 105000 soldater och kan därigenom ta över viktiga uppgifter från Isaf. Den nya amerikanska strategin att skydda lokalbefolkningen och i möjligaste mån undvika flygattacker är också helt rätt, säger Jan Dunmurray.
–En nyckel till framgång i kriget mot talibanerna är dock lokalbefolkningens inställning och jag kan förstå att många är tveksamma av ren självbevarelsedrift. De är rädda för vad som kan ske om de utländska soldaterna försvinner och talibanerna tar tillbaka makten. Tålamod är därför otroligt viktigt i det fortsatta arbetet, säger Jan Dunmurray.
Detta gör den amerikanska inrikespolitiken till en avgörande faktor för kriget i Afghanistan. Nästa år inleds presidentvalskampanjen och president Barack Obama har talat om att redan under juli 2011 påbörja ett tillbakadragande av trupperna. Om han står fast vid detta och det blir ett officiellt beslut undermineras mycket av det arbete som pågår nu.
Talibanerna kan i så fall dra sig tillbaka och avvakta bättre tider för sina attacker samtidigt som lokalbefolkningens förtroende för de utländska styrkorna minskar. ”Amerikaner har klockor men talibaner har tid” har blivit ett uttryck i Afghanistan med stor relevans.
USA har för tillfället 62000 soldater som ingår i den internationella Isafstyrkan. Dessutom finns uppskattningsvis 20000 amerikaner i den ursprungliga Operation Enduring Freedom. Förstärkningar på ytterligare 20000 soldater ska komma under sommaren och Obamas förhoppning är att detta ska leda till så stora framgångar att han i mitten av nästa år kan inleda ett tillbakadragande.
Under ett senatsförhör i förra veckan pressades dock Obamas militära rådgivare hårt om nackdelen att sätta ett givet datum. General David Petraeus sade då att ”datumet bara var början på en övergångsperiod”.










