Det här är de första anhalterna på Hillary Clintons första egna försök till fredsmäklande i Mellanöstern. Intresset för hennes rundresa i regionen är stort men hon är inte alls lika meddelsam som under turnén i Asien häromveckan. Åtskilliga bedömare konstaterar att det hittills inte märkts någon större skillnad i politiken efter maktskiftet i Washington.
Clinton utfärdade löften om bidrag på 900 miljoner dollar till PA, det palestinska styret, varav endast en del är nytillskott. 300 miljoner dollar, 2,7 miljarder kr, ska gå till humanitära ändamål i Gaza, men med villkoret att pengarna inte ”hamnar i fel händer” som Clinton sa igår. Eller med andra ord, till Hamas, som inte var representerat vid konferensen.
Andra länder, däribland Saudiarabien, gjorde också utfästelser om mer pengar för att bygga upp Gaza efter det förödande kriget.
Spekulationer om någon typ av kontakter mellan Barack Obamas regering och Hamas förblir just spekulationer. Vid sitt tal vid den internationella givarkonferensen med 75 länder i egyptiska semesterorten Sharm el-Sheik igår upprepade Hillary Clinton att raketattackerna från Gaza mot Israel ”måste upphöra”.
Men samtidigt sa källor i administrationen till medföljande reportrar dels att ett ”enat styre” i de palestinska områdena skulle vara bättre, dels USA skulle vara villigt att inleda kontakter med en dylik union mellan det mer moderata Fatah och mer militanta Hamas.
I Hillary Clintons egen bakgrund märks först och främst hennes uttalanden som USA:s första dam om att palestinierna bör ha rätt till en egen stat i början av 1990-talet, samt ett kärvänligt möte med Yasser Arafats hustru Suha som kritiserat Israel. Men sedan, som senator från delstaten New York med en stor judisk befolkning, intog hon en annan hållning.
Under besöket i Jerusalem ska Clinton träffa flera framstående israeliska politiker, bland dem den trolige premiärministern Benjamin Netanyahu.
Imorgon onsdag väntar samtal med palestinska beslutsfattare.
För tillfället är det ingen som väntar sig några genombrott i den israelisk-palestinska konflikten utan ögonen riktas istället mot Syrien som en tänkbar katalysator.
