Muslimska ledare som deltar i högmässan i en maronitisk kyrka i östra Beirut.

Två värdiga ceremonier utspelades under torsdagens störtregn i Libanons huvudstad.

Orsaken är Libanons utsatta läge där landet skakas av Syrien, Israel och krav från USA och Frankrike kanaliserade genom FN.

I söndags invaderades en kristen stadsdel i Beirut av tusentals huliganer som slog sönder fönster, brände bilar, vandaliserade två kyrkor och stack byggnaden med Danmarks konsulat i brand. Efteråt hette det att ilskan över Muhammedteckningarna eldade demonstranterna, men ingen libanes tror på det. Det danska konsulatet skadades inte ens av branden längre ned i huset.

Libaneser som TT har talat med, kristna såväl som muslimer, har olika teorier om vem som är skyldig; syriska säkerhetspolisen står högt på listan. Alla är överens om syftet: att skapa konflikt, kanske inbördeskrig, mellan folkgrupper. Alla lever med minnen från kriget 1975-90 och vill inte uppleva det igen.

Därför ställde sig shiaimamer snabbt på trappen till de angripna kyrkorna för att skydda dem. Och därför föll under dagarna därpå gamla fiender i famnen på varandra i ivern att manifestera libanesisk enhet gentemot en konspirerande omvärld. Shialedaren Hassan Nasrallah mötte högerextremisten Michel Aoun för att bara nämna en händelse.

Slumpen gjorde att två högtider sammanföll på torsdagen, shiamuslimernas ashura till minne av mordet för 1326 år sedan på profetens dotterson Husayn, och namnsdagen för helgonet Mar Maroun, maroniterkyrkans grundare. Om söndagen hade blivit en muslimsk-kristen sammanstötning hade torsdagen kunnat utlösa ett större krig.

Nu blev det tvärtom en manifestation av libanesisk sammanhållning.

Från tidigt på morgonen samlades shiamuslimer trogna motståndsrörelsen Hizbollah i stadsdelen Hreik i södra Beirut. Svartklädda, med gula och svarta fanor i händerna marscherade de mot ett stort torg. Slagorden löd:

- Vi är med dig Muhammed!

- En nation som skändar Muhammed saknar heder!

- Död åt USA och Israel!

Ordet Danmark förekom inte, men några plakat var röd-vita.

Inga vapen syntes. Ordningen upprätthölls av tusentals skarpögda svartklädda män som visiterade utlänningar. Libanesisk polis eller militär höll sig undan.

Hizbollahs blåsorkester dånade, tusentals unga män i martyrdräkt marscherade förbi och tusentals svartklädda kvinnor; siffran 400 000 deltagare nämndes, men vem kunde räkna?

En sektion väckte utlänningars men inte libanesers förvåning. Det var gruppen ”muslimer och kristna för Muhammed”. Deras existens underströk att fienden inte är kristendomen utan andra ondsinta krafter.

När Hizbollahs ledare Hassan Nasrallah talade på ett stort torg omgavs talarstolen av pansarglas. I sitt mycket långa tal gick han igenom allt shialidande från mordet på Husayns far på 600-talet och framåt och satte Muhammedbilderna i ett sammanhang. I en hånfull tirad krävde han en riktig ursäkt från Danmarks statsminister.

Samtidigt pågick högmässan i Mar Maroun. Där befann sig landets regering och företrädare för alla 17 religiösa grupper i landet för att betyga sin vördnad för helgonet.