Psykologen Richard Stephens vid det brittiska Keele-universitetet fick idén till sin forskning när han slog sig på tummen med en hammare när han snickrade på ett trädgårdsskjul och spontant svor högt.

För att utreda sambandet mellan smärta och svordomar rekryterades 64 försökspersoner. Forskarteamet mätte den tid de klarade av att hålla en hand nedsänkt i isvatten. Vid ett mättillfälle ombads personerna yttra en fritt vald svordom under tiden – därefter gjordes försöket om med svordomen utbytt till ett mer vardagligt ord.

Till sin förvåning insåg forskarna att försökspersonerna uthärdade betydligt längre när de samtidigt svor – i genomsnitt två minuter med svordomar, jämfört med 1 minut och 15 sekunder utan.

Forskarna är inte helt på det klara med vad resultatet beror på, men en teori är att svärandet ökar hjärtrytmen och höjer aggressionsnivån och därmed hjälper till att undertrycka en känsla av svaghet.

– Men för att utnyttja denna smärtlindrande effekt till fullo måste man minska sitt svärande till vardags, säger Richard Stephens.

– Svordomar är ett känslomässigt språkbruk men om du överanvänder dem så förlorar de sin känslomässiga koppling.

Inget slentrianmässigt svärande alltså – men en ed vid rätt tillfälle kan vara befogad.