Oljepengarna kan jämföras med en förmögenhet. Det som sker när oljan och gasen pumpas upp är att förmögenheten omvandlas från råvara till pengar. Därmed blir förmögenheten också synlig. Krav uppstår om att pengarna ska användas. Politikerna frestas att bjuda över varandra för att komma till makten.

Men de flesta oljeländer får stora problem. Oljan visar sig på många sätt vara en förbannelse.

Det första som sker i ett oljeland är att det drabbas av den holländska sjukan. Det är ett uttryck som skapades efter att Nederländerna hittade Groningen-gasfältet 1959.

Inkomsterna från naturgasen gjorde att den holländska valutan blev så stark att landets exportindustri fick problem. Samtidigt blev det billigare att importera varor.

Demokratin försvagas eftersom banden mellan politikerna och väljarna inte blir lika starka. Staten behöver inte kräva in skatt. Invånarna vänjer sig vid att kräva mer och mer.

Oljeverksamheten leder oftast till att korruptionen ökar. Efter byggindustrin är oljeindustrin den mest korrupta näringen, enligt Transparency International.

För oljebolagen är det lättare att få rätten att leta i vissa områden om de betalar en mindre summa under bordet. Byråkrater upptäcker att de kan driva utpressning mot företagen.

Oljeländerna blir också mer slutna. För att förhindra att andra länders invånare flyttar dit för att få tillgång till social välfärd regleras arbetsinvandringen hårt.

Men oljeinkomsterna leder inte bara till ekonomiska och politiska konsekvenser. De får också kulturella konsekvenser. De invaggar invånarna i en tro att staten ska ta hand om allt, även om inkomsterna kan vara skevt fördelade.

Samtidigt svänger oljeinkomsterna kraftigt. Korta perioder med rekordhöga priser följs av brutala prisfall. Därför försöker många oljeländer bygga upp fonder med utländska tillgångar som kan jämna ut inkomsterna.

Norge har kommit längst i att jämna ut de tvära kasten mellan boom och bubbla, mellan hög- och lågkonjunktur.