År 2000 sade USA:s dåvarande president Bill Clinton att det vore lika lätt för Kina att kontrollera internet som att försöka spika fast gelé på väggen.

Kommunistpartiet har sedan dess inte bara spikat upp gelén utan även dresserat den att rulla runt och spela död på order.

Därför tog censurmotståndare det som en oväntad succé när Kina fryste planerna på att från första juli utrusta alla datorer som köps och säljs i landet med ett censurfilter. Den kontroversielle artisten Ai Weiwei omvandlade ett planerat protestmöte i Peking till en fest. Dessförinnan hade han i ett twittermeddelande manat till en internetbojkott.

Kritikerna menar att filtret Green Dam Youth Escort inte bara stoppar porr utan även blir ytterligare ett verktyg för att tysta avvikande åsikter. Programmet blockerar sajter om homosexualitet, den förbjudna Falun Gong-rörelsen och till och med bilder på grisar, eftersom det blandar samman dem med nakna människokroppar. Personalen på Jinhui Computer System som utvecklat Green Dam har tagit emot mer än 1000 hotsamtal från arga kineser.

Vd:n Zhang Chenmin säger att han aldrig trodde att de skulle få så mycket problem. Det enda de ville var att skydda barnen, säger han. Man kan förstå hans förvåning. Användare kan, som myndigheterna understryker, faktiskt stänga av Green Dam om de vill det. Och Kinas internet är redan idag filtrerat. Trafiken med omvärlden måste gå genom en handfull kontrollerade portar, det som vanligtvis kallas den stora kinesiska brandväggen, The Great Firewall.

De kanske viktigaste verktygen för att dressera internet har varit dess västerländska arkitekter, som Cisco.

Google har gjort en censurerad kinesisk version av sin sökmotor, men trots det har husse under senare tid ändå inte varit nöjd – kraven har höjts. Utrikesministeriet har anklagat Google för att sprida porr och vulgärt innehåll och Googles tjänster i Kina har straffats med driftstörningar. Nätjätten la sig snabbt på rygg och meddelade att man stämt möte med kinesiska tjänstemän för att försöka komma tillrätta med problemet.

Priset de betalar är tillfälliga stormar av kritik i väst.

I Washington har Harry Wu tack vare donationer från Yahoos grundare Jerry Yang kunnat öppna Laogai-museumet om Kinas Gulagarkipelag av arbetsläger – Wu satt själv nästan 20 år i arbetsläger som politisk fånge. Donationen skedde efter att Yahoo fått hård kritik från människorättsorganisationer och politiker för att ha avslöjat identiteten på cyberdissidenten Shi Tao, som dömdes till 10 års fängelse.

Men i likhet med Yahoos blodspengar är Ai Weiweis firande i Peking en högst tveksam framgång för frihetsvänner. Det som har hänt är att deadlinen för Green Dam-installation skjutits fram för att ge industrin tid att anpassa sig (det är däremot tveksamt om Kinas anarkistiska armada av utvecklare och små teknikproducenter kommer att följa lagen).

Men även om Green Dam bara blir en ineffektiv parentes har uppståndelsen återigen påmint Kinas 300 miljoner nätanvändare att de är under uppsikt, och på så sätt har den tjänat sitt syfte. För i slutändan är känslan att vara övervakad ett viktigare kontrollinstrument än någon teknisk finess.