Alla italienare vill att kriserna tar slut: soporna i Neapel, mozzarellan med dioxin, det utspädda finvinet, bankrutta Alitalia, den stagnerande ekonomin, fallande regeringar och maffian. Men vem kan hjälpa dem bäst? Både Silvio Berlusconi från höger-centeralliansen Frihetens folk och Walter Veltroni från det nya Demokratiska partiet med allierade på center-vänstersidan hävdar att de kan rädda Italien. Fast på olika sätt.

Berlusconi försöker med sin kampanjlåt ”Tack och lov för Silvio” och parollen ”Italien är det land jag älskar” generera entusiasm samtidigt som han talar sig varm om fotboll, vackra kvinnor och mat – sådant som italienare i allmänhet gillar.

Roms förre borgmästare Veltroni kör istället med en kärnfull Barack Obama-imitation: ”Vi kan klara det!” – ”Si può fare!” Han resonerar om Italiens stora resurser och hur de borde användas för att få fart på ekonomin. Med detta budskap har han farit som en skottspole runt landet: Veltronis kampanjbuss har 27 540 kilometer på räknaren.

Berlusconi verkar ha övertygat flest väljare, enligt den sista opinionsundersökningen som gjordes två veckor före valet. Den ger Berlusconi ett försprång på 5–9 procent i valet till underhuset, deputeradekammaren. Men för tre månader sedan låg den 52-årige Veltroni efter med 30 procent.

Båda kandidaterna har in i det sista jagat de många osäkra väljarna. Särskilt intensiv har jakten varit i miserabla Neapel, ett traditionellt vänsterfäste där mycket av skulden för sopkatastrofen lagts på vänstern som styrt staden och regionen. Berlusconi har som vallöfte lovat att hålla nya regeringens första konselj i Neapel och sedan stanna där tills sopkrisen är över. Veltroni har å sin sida satsat på kampen mot maffian med yttranden som ”Mafiosos ska inte rösta på ­Demokraterna. Vi och vår regering kommer att förinta Camorran och maffian på Sicilien”. Många bedömare menar att Neapel­regionen kan avgöra nyvalet.

Intressant nog har nästan ingenting nämnts under valkampanjen om intressekonflikten som finns mellan politikern och företagaren samt mediemogulen Berlusconi. Han styr fortfarande sitt imperium med medier, reklam, försäkringar, livsmedel och byggföretag samt kontrollerar Italiens tre största privata tv-kanaler. Inte heller talas det om åtalet där Berlusconi misstänks för mutbrott.

Det är femte gången som Berlusconi kandiderar till posten som premiärminister. Han har vunnit två gånger: 1994 och 2001. Den hårtransplanterade och ansiktslyfte 71-åringen vars hjärta slår med hjälp av en pacemaker är ingen yngling. Ändå verkar han ha många ungdomars stöd, något som Italiens veterankommentator Beppe Severgnini förklarar med att ”han är en mycket duktig affärsman som säljer en dröm”.

– Berlusconi ses som en person med enorm framgång i livet. Många tror att han kan göra att det går lika bra för landet och ekonomin, säger Ester Dini på tankesmedjan Censis.

Men det finns också viskningar i de politiska korridorerna om en ”bred koalition” med båda partierna liknande Tysklands. Fast frågan är om Berlusconi verkligen vill samarbeta med den tidigare kommunisten Veltroni. På måndag får vi svaret.