Det är första gången en folkomröstning på Nya Zeeland hålls som en följd av ett medborgarinitiativ. Invånarna kan poströsta från den 31 juli till den 21 augusti.
Men folkomröstningen är bara rådgivande, vilket gör att regeringen inte måste rätta sig efter utslaget.
Frågan nyzeeländarna ska svara på är: ”Ska en dask som en del av god tillrättavisning från föräldern vara straffbar i Nya Zeeland?”
Enligt en färsk opinionsmätning anser 83 procent av medborgarna är det är fel att förbjuda föräldrar att slå sina barn. Ett vanligt argument är att staten inte ska lägga sig i enskilda medborgares privata liv. I debatten har det framförts att bra föräldrar som försöker fostra barnen nu kriminaliseras genom den ”svenska modellen”.
Eva Svedling, tf Sverigeprogramchef för Rädda Barnen, är förvånad över folkomröstningen i Nya Zeeland.
–Det är inte en fråga som ska avgöras i en folkomröstning. Ingen ska behöva utsättas för fysiskt våld, inte heller barn. Det är en mänsklig rättighet och ett statligt ansvar att se till att tilllämpa lagarna, inte en fråga som ska avgöras i en folkomröstning, säger Eva Svedling.
Hon tycker att det finns en trend i välfärdsstater att ta till hårdare tag och mer disciplin när det gäller barn.
–Nanny-programmen är ett exempel på det, med bestraffningar och enkla lösningar. Det är tendenser som oroar.
Sverige är det land i världen som först förbjöd fysisk bestraffning av barn och i år har lagen funnits här i 30 år.
–Toleransen för att använda fysisk bestraffning sjunker med hjälp av lagstiftning, men det tar lång tid, säger Eva Svedling.
Sammanlagt 24 länder har infört förbudet, bland dem alltså Nya Zeeland 2007.
Men landet är mycket splittrat i frågan och själva formuleringen på frågan som nyzeeländarna ska ta ställning till har kritiserats hårt de senaste dagarna. Den anses vara tvetydig och skapa ytterligare osäkerhet i frågan.
Många parlamentsledamöter säger till the New Zealand Herald att de inte kommer att rösta alls, bland dem Nikki Kaye som tillhör det konservativa Nationella Partiet.
–Jag är orolig över att många människor jag talat med ser ett ja som en röst för att minska familjevåld medan de som röstar nej inte vill att regeringen ska tala om för folk hur de ska fostra sina barn. Jag tror både på minskat familjevåld och minskad statlig inblandning i människors liv, säger Nikki Kaye, vars parti är det största i parlamentet.
Socialdemokratiskaparlamentsledamoten Chris Hipkins delar hennes kluvenhet.
–Jag kommer troligen att rösta men jag har ännu inte bestämt mig för hur. Jag vill inte att bra föräldrar ska känna sig som kriminella men tycker inte heller att det kan tolereras att barn får stryk. Jag tycker att den nuvarande lagen fungerar, säger Chris Hipkins till the New Zealand Herald.
Kritikerna menar också att resurser slösas bort på utredningar där det inte handlar om barn som far illa.
Enligt BBC har polisen i Nya Zeeland utrett 13 fall av barnaga sedan lagen infördes i mars 2007, med bara ett fall som ledde till åtal. Kampanjen för lagen menar att detta bevisar att det inte är en lag som är ute efter föräldrar i allmänhet.
Det framhålls också att Nya Zeeland har haft flera skakande fall av barnmisshandel och dödsfall, och att lagen har en viktig förebyggande roll när det gäller våld mot barn.
