En pojke slänger skräp i Gaza city. John Ging på FN:s hjälporgan Unrwa säger i ett pressmeddelande att det inte finns någon sophämtning alls i hälften av Gazas kommuner. Han berättar att ambulanser saknar bensin, att läkare och sköterskor har svårt att ta sig till jobbet och att Shifasjukhuset inte har kapacitet att klara sin sjukhustvätt, vilket i sig innebär en hälsorisk.
Foto: Kevin Frayer
Alla Gazas universitet har ställt in sin undervisning mitt i examensperioden eftersom studenterna har svårt att ta sig till sina lärosäten. Fabrikerna i det som en gång var Gazas industrizon står tomma och tysta sedan månader tillbaka. Tiotusentals liter orenat avloppsvatten pumpas ut i Medelhavet varje dag - och så har det varit en längre tid.
I norra Gaza lever 10 000 människor inför hotet att en avloppsdamm som är belägen elva meter ovanför dem ska brista. Endast jordvallar skiljer dem från en ”avlopps-tsunami”.
Det är en resumé av vad försörjningskrisen i Gaza sedan sex månader tillbaka innebär för områdets 1,5 miljoner invånare. Israeliska myndigheter, som kan vrida på eller stänga av kranen till Gaza, säger att blockaden sker för att bestraffa Hamas på grund av dess raketbeskjutning mot israeliska civila i städer som Sderot och Ashkelon. Den israeliska regeringen står under inrikespolitiskt tryck att försvara sina civila i de städer som ligger inom Qassamraketernas räckhåll.
Men israeler, som känner Gaza, och sekulära palestinier säger samma sak: den kollektiva bestraffningen skadar inte Hamas utan vanliga människor och den främjar inte den försoningsprocess som är nödvändig om en fred ska bli möjlig en dag.
Som en följd av energikrisen stoppade i går FN-organet Unrwa livsmedelsdistributionen till 650 000 människor. Dessutom hotas sophämtning för 500 000 människor. 80 procent av invånarna i Gaza är registrerade flyktingar och 1,1 miljon är beroende av livsmedelshjälp.
Kraftverket i Gaza fick en leverans med industridiesel på onsdagen, men bara så att det kan hålla produktionen hjälpligt i gång fram till veckoslutet.
– Situationen är mycket allvarlig. Sedan den 9 april har Israel inte tillåtit någon bensin- eller dieselexport till Gaza och mycket lite industridiesel. När det saknas el ökar människors beroende av vanlig diesel för att driva generatorer, säger Sari Bashi vid den israeliska människorättsorganisationen Gisha i Tel Aviv.
Raji Sourani, chef för den palestinska människorättsorganisationen PCHR, på tillfället på resa i Jordanien, ger sin syn på läget:
– Alla vet att blockaden mot invånarna i Gaza är olaglig och omänsklig. Men den är också lönlös eftersom den inte försvagar Hamas. De är fortsatt starka i Gaza. De som förlorar på blockaden är den palestinska myndigheten, PA. Samma utveckling ser vi på Västbanken, där Hamas blir starkare medan PA försvagas.
Med Egypten som medlare pågår i det tysta förhandlingar om en fångutväxling och en vapenvila mellan Hamas och Israel. Raji Sourani hävdar att knutarna kunde lösas upp om blockaden hävdes.
Men, resonerar han, de israeliska ledarna vill inte häva blockaden.
– De vinner på den. Palestinierna står splittrade. Israel sätter press på Mahmoud Abbas så att han inte ska förhandla med Hamas och återupprätta en samlingsregering. PA:s pengar går genom Israel.
President Abbas myndighet på Västbanken skulle kollapsa inom en månad ifall världen ströp pengaflödet till honom, hävdar Raji Sourani.
Som så många andra palestinier anser han att Annapolisprocessen redan är ”kliniskt död”.
– Israel har fria händer när man fortsätter att bygga muren på Västbanken och låter bosättningarna växa. Ingen i världen protesterar.
– Vi palestinier befinner oss i en eländig situation. 60 år efter nakban (den palestinska flyktingkatastrofen 1948 när Israel bildades) och efter mer än 40 år av ockupation av Västbanken och Gaza handlar diskussion om bränseleveranser och medicintillförsel till Gaza. Men ingen i världen verkar längre tala om ockupationens slut.
– Enligt min uppfattning har vi aldrig befunnit oss i ett värre elände än nu. Men antagligen har vi ännu värre dagar framför oss.
