GENÈVE FN drar sig sakta men säkert ur Irak. Från att ha varit 650 internationella hjälparbetare kommer bara ett 40-tal att vara kvar efter helgen. Det har FN-chefen Kofi Annan beslutat.
Aldrig tidigare i FN:s historia har världsorganisationen av säkerhetsskäl lika dramatiskt tvingats bort från en humanitär krissituation.
Den 18 augusti i år arbetade omkring 650 personer för FN i Irak. Dagen efter utsattes FN-högkvarteret i Bagdad för ett bombattentat, där FN:s särskilda sändebud Sergio Vieira de Mello och 21 andra dödades samt 160 skadades.
Det är första gången FN utsatts för ett så blodigt attentat, av många beskrivet som ”FN:s 11 september”.
FN-chefen Kofi Annan svarade med att minska internationell personal i landet till 86 personer. Många av dessa har behövt psykologisk hjälp efter attacken.
Så kom en andra attack i måndags, också den riktad mot FN i Bagdad. En irakisk polis dödades och 19 andra skadades.

Två bombattacker på en månad får räcka, resonerar nu en pressad Kofi Annan. Han har beordrat
fler FN-arbetare att lämna Irak under helgen, och ta sig till Jordaniens huvudstad Amman. Ungefär hälften av FN-gruppen väntas lämna landet.
- Vi förstår inte det som hänt. Vi kom till Irak för att ge hjälp, men har gjorts till måltavla. FN bör ju vara först på plats och sist att lämna. säger Elisabeth Byrs, taleskvinna för FN:s humanitära koordinationsbyrå.
Men ”det sällan skådade” säkerhetsläget i Irak gör det snudd på omöjligt att arbeta i landet, säger Marie Heuzé, taleskvinna för FN i Genève.
- FN är inte gjort för att arbeta i en bunker. Vår personal lämnar hotellet i Bagdad på morgonen, åker i konvoj till FN-kontoret som efter attacken är ett tält och åker tillbaka i konvoj framåt kvällen. De kan inte röra sig fritt, komma i kontakt med människor eller göra sitt jobb, säger Marie Heuzé till SvD.
- Kofi Annans signal är tydlig; FN kan inte jobba kvar i Irak om inte säkerheten förbättras, säger hon.
En del säkerhetsexperter anser att FN helt ska lämna Irak.

Världsorganisationens fackförening
kräver att FN fryser all verksamhet i Irak, och att samtliga FN-anställda evakueras. ”Hur mycket mer kan våra anställda ta i Irak?”, frågar facket sig.
Inom FN hörs allt oftare kommentarer som ”det var inte ens ett FN-sanktionerat krig och så förväntas vi sopa upp skärvorna samtidigt som vi blivit måltavla”. Men från USA kommer påtryckningar om att stanna.
Illa klämd i detta dilemma vrider sig Kofi Annan för att finna en väg vidare. ”Nej, FN överger inte Irak, det handlar om en tillfällig nedskärning i väntan på bättre säkerhet”, understryker Marie Heuzé.

- Men FN måste ha ett tydligare mandat för vad man ska göra i Irak. Vår humanitära roll, medverkan i återuppbyggnad och förberedelse för valen måste tydligt definieras, säger hon.
Först då väntas Kofi Annan på allvar se över läget och bedöma om personal ska skickas tillbaka. Till dess sköts den humanitära hjälpen i Irak av drygt 4 000 irakier som arbetar för FN på hemmaplan. Och, betonar Marie Heuzé, ”irakier kommer inte att dö för att internationell
FN-personal lämnar landet”.
- Man ska inte tro att FN är ”den vite mannen” som håller Irak under armarna och gör allt i landet. Irakierna driver själva en bra grundstruktur med bland annat sjukvård och skolor.