Till det numera världskända Panzisjukhuset i östra delen av Kongo-Kinshasa (Demokratiska republiken Kongo) kommer kvinnor och barn som utsatts för ofattbar brutalitet och sexuellt våld. Det handlar inte bara om våldtäkter utan om stympningar där soldater med påkar, knivar och gevär trasat sönder kvinnors och barns underliv.

–Situationen har förvärrats. Kvinnor fortsätter att bli våldtagna och utsätts för en brutalitet som vi aldrig sett tidigare, berättar Magambo Budundwa som leder ett projekt för dessa kvinnor på Panzisjukhuset.

Några av världens tyngsta och mest inflytelserika ledare har besökt sjukhuset och fått träffa och höra om vad som hänt kvinnorna där, bland dem FN-chefen Ban Ki-Moon, FN:s katastrofsamordnare John Holmes, USA:s utrikesminister Hillary Clinton och även den svenska biståndsministern Gunilla Carlsson.

–Om FN är här för att upprätthålla fred men inte kan skydda kvinnorna, vad gör de då här? frågar sig Magambo Budundwa.

Han är i Stockholm tillsammans med kollegan Esther Munyerenka för att sätta fokus på sitt lands tragedi bland makthavare och biståndsorganisationer.

I Kongo är det en krigsstrategi för i första hand gerillan men även för armésoldater att rikta sig mot kvinnorna, för som Magambo Budundwa säger ”vad är en by utan kvinnor?” De förs bort för att våldtas och stympas. Ibland tar det dagar innan de får komma tillbaka, ibland hålls de fångna i månader eller år. När de kommer tillbaka är de ibland också gravida, och i Kongo är abort förbjudet.

–FN-soldaterna vet vad som pågår. Kvinnor dödas, våldtas och kidnappas alldeles i närheten av FN-styrkan Monuc. Vi har fått många löften men ser att kriget bara fortsätter. Kvinnor som blivit våldtagna vill inte längre träffa besökare, det tycks inte göra någon skillnad med tanke på alla brutna löften, berättar Esther Munyerenka som dagligen arbetar nära kvinnorna för att försöka hitta tillbaka till en vardag.

Det finns inga exakta siffror på hur många kvinnor det handlar om, men ibland nämns siffran att omkring 200000 kvinnor har våldtagits i kriget i östra Kongo som pågått i 14 plågsamma år. Just nu pågår inga större flyktingströmmar och rapporteringen om kriget är sparsam. Ändå vittnar Panzisjukhusets eldsjälar om att läget är lika illa, eller värre, när det gäller det sexuella våldet.

De räknar med att FDLR-gerillan ligger bakom omkring 80 procent av våldtäkterna och kvinnovåldet, medan regeringssoldaterna står för 20 procent. FDLR består delvis av hutuextremister som flydde till Kongo efter att ha deltagit i folkmordet i Rwanda 1994.

Enligt en rapport som människorättsorganisationen Human Rights Watch publicerade i december kan det styrkas att regeringssoldater ligger bakom flera utstuderat brutala massakrer på civila under 2009 och att de våldtar kvinnor som de anklagar för att ha samarbetat med gerillan. Samma regeringssoldater får militärt stöd från FN-styrkan Monuc som nu har nära 20000 soldater på plats, vilket gör dem till världens största fredsbevarande styrka.

En av Munyerenkas uppgifter är att förmå de kvinnor som överlevt brutaliteten att klara av att leva vidare.

–Många kvinnor som är hos oss upplever att de blivit övergivna av hela världen. De kan känna att de inte längre har någon plats kvar i samhället. Mitt arbete handlar om att komma nära. Det är viktigt att kunna krama dem och få dem att känna sig som en människa, berättar hon.

FN håller i dagarna på att bygga upp en ny fristående organisation i New York som ska se till att de som gör sig skyldiga till övergrepp mot kvinnor och barn under konflikter ska gripas, i enlighet med FN-resolution 1820. I söndags blev det klart att Sveriges tidigare EU-kommissionär Margot Wallström ska leda organisationen, direkt underställd FN-chefen Ban Ki-Moon.

Men för Kongos kvinnor är nya resolutioner och FN-organisationer långt ifrån de konkreta handlingar och den politik som krävs för en snar förändring.

–Man vet vilka förövarna är och vilka som förser dem med vapen. Det som behövs är ett äkta politiskt engagemang för att stoppa dem, säger Magambo Budundwa.