FN:s generalsekreterare Ban Ki Moon är i Burma, men får han verkligen se hur illa det är? Och kan han övertyga landets militära ledare att de måste acceptera internationellt bistånd i större skala?

Den frågan ställer sig både vanliga burmeser och internationella observatörer efter hans något kontroversiella helikoptertur över de drabbade områdena vid Irrawaddyflodens delta.

En reporter från brittiska BBC, som följde med Ban Ki Moon, säger att de togs till ett välorganiserat uppsamlingsläger för hemlösa med fina blå plasttält i långa rader. Men med ytterst få människor på platsen. Det hela verkade ha uppförts i rent uppvisningssyfte.

Detsamma gällde ett distributionscentrum för mat och andra förnödenheter som visades upp och där allt tycktes effektivt och välordnat.

Före helikopterturen träffade Ban Ki Moon Burmas premiärminister general Thein Sein. Ban sade att katastrofen var bortom Burmas kapacitet och att internationell hjälp krävs.

Men Bans värdar från den burmesiska regeringen sade enligt uppgift till honom att den rena katastrofinsatsen är över och att man nu skall börja med återuppbyggnaden.

Denna bild stämmer illa överens med självständiga rapporter från Irrawaddydeltat. Så här beskrivs situationen i ett e-postbrev som kom från Rangoon härom dagen:

”Situationen därnere (i deltat) är förskräcklig, värre än någon i väst kan föreställa sig. På många platser begraver man de döda i massgravar med upp till fyra­tusen kroppar i varje. Regeringen är dödsrädd för att den här informa­tionen når omvärlden. De gör allt för att dölja det som pågår. De skickar ingen hjälp till byarna. De har ett par uppvisningsläger där man ser regeringstjänstemän som delar ut hjälp men den stora majoriteten får ingen från staten.”

Uppgiftslämnaren skriver också att föräldrar var tvungna att släppa sina barn när de klättrade upp i träd när vattnet forsade in. En man var tvungen att släppa taget om två av sina barn, och sedan spolades hans fru bort också. Bara mannen överlevde i familjen.

På vissa platser stod folk på bord, stolar och hustak med vatten upp till halsen, och drunknade när vattnet steg ytterligare.

Men en del hjälp kommer trots allt fram, mest tack vare volontär­er från det burmesiska Röda kors­et, lokala enskilda organisationer och buddhistiska munkar, som finns i praktiskt taget varje by i det drabbade området.

Genom att många människor i deltat också tillhör den karenska folkminoriteten finns där också ett stort kristet inslag, så folk från kyrkorna, mest baptister men också katoliker, deltar också i hjälparbetet.

I morgon börjar ett internationellt hjälpmöte i Burmas gamla huvudstad Rangoon, där representanter från hela världen kommer att delta. Från Sverige kommer biståndsminister Gunilla Carlsson.

De burmesiska myndigheterna har bett om 65 miljarder kronor för återuppbyggnaden av det drabbade området. Men det är knappast troligt att de kommer att få så mycket utan internationell övervakning av hur hjälparbetet sker och biståndet fördelas.