En majoritet av EU-parlamentarikerna beslutade nyligen att slå ihop två av sessionerna i Strasbourg, alltså att man reser dit bara elva gånger om året i stället för tolv.

Frankrike vände sig då till EU-domstolen i Luxemburg för att få beslutet ogiltigförklarat. I går gav domstolen Frankrike rätt, och parlamentets logistik- och planeringsavdelningar måste nu rätta i sina kalendrar och åter skriva in tolv resor.

Enligt EU-fördragen så skall 12 parlamentsmöten hållas i Strasbourg varje år. Men att varje månad packa ihop arbetsmaterial som tusentals dokument och pärmar för frakt i lastbil till norra Frankrike, samt lösa tåg- och flygbiljetter och boka hotellrum för de 754 EU-parlamentarikerna och deras tusentals assistenter, tjänstemän och runtomkring-personal, kostar EU:s skattebetalare i runda slängar 200 miljoner euro om året.

–Dyrt, ineffektivt och miljövidrigt. EU förnekar sig inte! säger EU-parlamentarikern Carl Schlyter (MP) om beslutet i domstolen i går. Han tillägger att han inte är det minsta förvånad över beslutet.

–Det här var en smart, teknisk lösning för att få bort en del av pendlandet (att slå ihop två sessioner), men det var ganska uppenbart att juristerna skulle säga att man går runt fördragstexten.

Hans kollega Mikael Gustavsson (V) är inte heller förvånad, men icke desto mindre besviken.

–Sammanslagningen av två sessioner var en kreativ lösning på ett galet problem. Det är fel ur miljösynpunkt och har också sociala konsekvenser. Parlamentsanställda som har småbarn, ensamstående mammor till exempel som måste vara borta en vecka varje månad. Ska de ta med sig barnen kanske?

En taxichaufför i Strasbourg berättade före sommaren för SvD att en inställd parlamentssession innebär 300–400 euro i utebliven lön den månaden. Även hotell- och restaurangnäringen i staden får betydande tillskott i kassorna varje gång EU-folket kommer för fyra dagars möten.

EU-fördragen säger också att sex ministermöten om året ska hållas i Luxemburg, där man nyss färdigställt en ny mötesbyggnad för syftet. EU-parlamentariker och andra politiker från Luxemburg håller sig också vanligtvis tysta i den infekterade debatten om flyttcirkusen mellan Strasbourg och Bryssel.