Historien om Natalja Radzina är också ett tidsdokument över utvecklingen i Vitryssland – ett land beläget mitt i Europa med gränser till EU-länder som Polen, Lettland och Litauen. Som 17-åring började hon 1996 på journalisthögskolan i Minsk.
–Jag var fylld av drömmar. Trodde att jag med mitt blivande arbete skulle få en chans att påverka utvecklingen i vårt land, säger Natalja Radzina på tillfälligt besök i Sverige i samband med Östgruppens Belarusdagar.
1996 var dock året då Alexander Lukasjenko, vald till president med överväldigande majoritet två år tidigare, upplöste parlamentet och visade att han ville styra Vitryssland efter eget huvud. Europa hade fått en ny diktator.
–1996 blev en brytpunkt för landet, för journalister och för mig personligen. Det var året när Lukasjenko stoppade det fria ordet, säger Natalja Radzina.
Då blev också skiljelinjen mellan statskontrollerade och oberoende medier glasklar. Lukasjenko tog genast kontroll över tv- och radiostationer, inom tidningsvärlden fanns fortfarande utrymme för opposition. För Natalja Radzina blev valet mellan att vara propagandist eller journalist enkelt, men det har kostat mycket. I dag lever och arbetar hon i Litauens huvudstad Vilnius efter att ha känt sig tvingad att fly från hemlandet.
Natalja Radzina greps i samband med presidentvalet den 17 december 2010. Lukasjenko hade officiellt vunnit valet och omkring 50000 vitryssar genomförde på kvällen en lugn demonstration med krav på ”ärliga val” när säkerhetsstyrkor slog till med oväntad brutalitet: Omkring ett tusen demonstranter arresterades inklusive alla Lukasjenkos konkurrenter i presidentvalet. Många misshandlades och förföljelse mot oppositionella ökade och flera presidentkandidater – vars enda ”brott” var deltagande i en fredlig demonstration har dömts till fleråriga fängelsestraff.
–Jag var på plats som reporter och läste in rapporter till vår webbredaktion. Jag misshandlades på plats, men tog mig sedan tillbaka till redaktionen där jag skrev ett långt reportage och jämförde massarresteringarna med Stalinterrorn på 1930-talet, berättar Natalja Radzina.
Hon stannade kvar på redaktionen över natten, men redan klockan fyra på morgonen kom säkerhetspolisen KGB och slog sig igenom ståldörrarna till redaktionen. Hon fördes till KGB-fängelset och anklagades för att ha organiserat massdemonstrationer, vilket enligt brottsbalken kan ge 15 års fängelse.
–Jag satt en och en halv månad i fängelse och jag tror att det är svårt för er svenskar att föreställa sig vad det innebär. Trånga, överfyllda celler, inga toaletter och vi fick sova på golvet. Men värst var att höra skriken från män som misshandlades fysiskt. Vi var helt isolerade och trodde vi var glömda. Efter en och en halv månad släpptes jag ut ur helvetet i väntan på rättegång tack vare internationellt stöd.
Natalja Radzina insåg vilka konsekvenser en rättegång skulle få och valde att fly landet. Utan pass fanns då fortfarande möjligheten att ta sig in i Ryssland och därefter ut i Europa. Nu är hon redaktör för den mest inflytelserika nätsajten i Vitryssland, Charter 97, men Natalja Radzina och hennes tiotal medarbetare kan förstås inte arbeta i hemlandet.
Inställningen till att Vitryssland ska få arrangera ishockey-VM är tudelad även inom den vitryska oppositionen, men för Natalja finns ingen tvekan.
–Alla vet att Lukasjenko älskar ishockey och att få arrangera ett världsmästerskap är som ett stort pris för honom, en belöning. Men ett pris för vad – för att han förtrycker ett helt folk, har stoppat det fria ordet och Europas sista diktator? Nej, jag är mycket glad för att Sverige tagit initiativ till att flytta VM. Lukasjenko styr massmedier och det betyder att det vitryska folket kommer att få en bild av att Lukasjenko har internationellt stöd för sin politik, säger Natalja Radzina bestämt och tillägger att det är en farlig signal till andra länder:
–Om EU fortsätter att ha handel med Vitryssland, vi får nya lån av IMF och får arrangera stora internationella idrottsmästerskap betyder att han accepteras trots sin diktatur. Men Vitryssland ligger inte i Afrika eller i Centralasien, vårt land ligger mitt i Europa och ändå får det fortgå.
EU är Vitrysslands viktigaste handelspartner och köper bland annat oljeprodukter som Vitryssland förädlat efter att ha köpt subventionerad olja från Ryssland. Enligt Natalja Radzina är det framför allt dessa inkomster som håller säkerhetstjänsten KGB och Lukasjenkos övriga nätverk i gång. Och hon tycker inte motiveringen att ”sanktioner är skadliga för civilbefolkningen” håller.
–Min mor har 500000 rubel i pension. Det motsvarar ungefär 400 svenska kronor och detta i ett land där prisnivån är ungefär som i Sverige. Det kan inte bli så mycket sämre och det viktigaste är att bli av med Lukasjenkos regim, säger Natalja Radzina.
